Informationen vänder sig i första hand till elnätsföretag.

Så att kunderna nyttjar elnätet så effektivt som möjligt

Eftersom syftet med föreskriften EIFS 2022:1 är att uppnå ett effektivare nyttjande av elnätet ska tidsdifferentieringen alltså försöka åstadkomma att kunderna nyttjar elnätet så effektivt som möjligt.

Förutsättningarna skiljer sig mellan landets alla elnätsföretag, varför tidsdifferentieringen av effektavgiften kan uppfylla syftet med föreskriften även om de är utformade på olika sätt.

Ett effektivare nyttjande av elnätet uppnås bland annat genom att kunder flyttar elförbrukning till de tidpunkter när elnätet är mindre belastat. Elnätsföretaget jämnar ut belastningen i elnätet genom att ge kunderna incitament att undvika höga effekttoppar när nätet är som mest belastat.

Kundens höga effekttoppar behöver inte innebära en belastning på elnätet. Om de höga effekttopparna inträffar när nätet inte är belastat i övrigt, är det enligt Ei inte motiverat med en tidsdifferentiering som innebär att sådana effekttoppar ska ligga till grund för en högre effektavgift.

Allmänt om tidsdifferentiering

En förutsättning för att tidsdifferentieringen faktiskt ger kunden sådana incitament är att den innebär en skillnad mellan att använda elnätet vid en viss tidpunkt, mot att använda den vid en annan tidpunkt.

Ei anser att det ska finnas en möjlighet att flytta förbrukning i en relativ närtid. Med det menas att kunden exempelvis ska kunna välja att använda elnätet till ett lägre pris vid en annan tidpunkt. Kunden ska alltså kunna välja att flytta förbrukning, exempelvis att köra tvättmaskinen till en tidpunkt när elnätet är mindre belastat. Det är osannolikt att användning av energi kan senareläggas mycket mer än några timmar, eller i allra högsta fall, någon dag.

För att ge kunden incitament att flytta sin last bör alltså skillnaderna i pris vara med timupplösning. Det betyder att tidsdifferentiering som innebär att kostnaden för användning av elnätet endast skiljer sig på så sätt att ett pris gäller under sommarmånaderna och ett annat pris under vintermånaderna, enligt Ei uppfyller inte det syftet med föreskriften eftersom det sannolikt inte återspeglar när elnätet faktiskt är högt belastat.

När elnätsföretaget konstruerar sina tidsdifferentierade tariffkomponenter är det därför viktigt att beakta hur syftet med föreskriften uppfylls, det vill säga att uppnå ett effektivare nyttjande av elnätet.

Energiavgiften

Som framgår av föreskriften får energiavgiften tidsdifferentieras. Tidsdifferentiering får göras mer eller mindre avancerad, med två eller fler olika priser vid olika tider på dygnet eller säsongen, beroende på vad som är möjligt samt vilken nytta det kan ge i nätet.

Eftersom marginalkostnaden för nätförluster är högre under de timmar när nätet är mer belastat är den teoretiskt korrekta lösningen att låta energiavgiften vara högre under dessa timmar. Ett sätt att tidsdifferentiera energiavgiften är att koppla energiavgiften i tariffen till inköp av förlustel som görs till spotpriset på el. En sådan koppling innebär att priset varierar över tid beroende av hur spotpriset varierar och ger alltså kunden en uppfattning av vad det kostar att överföra ytterligare en enhet el. En sådan tidsdifferentiering innebär att kunden betalar precis marginalkostnaden för överföring av el vid varje given tidpunkt.

Att det inte är ett krav att energiavgiften ska tidsdifferentieras grundas i att denna del utgör endast en mindre del av den totala avgiften för att överföra el. I arbetet med föreskriften framkom att de rörliga kostnaderna utgör cirka 9 procent av den totala nättariffen. I de fall energiavgiften är liten, kan en tidsdifferentiering skapa en onödigt komplicerad tariff. I dessa fall är det inte motiverat att tidsdifferentiera eftersom det inte ger kunden tillräckliga incitament att ändra sitt förbrukningsmönster. Det kan då vara motiverat att inte tidsdifferentiera energiavgiften.

Ett annat skäl till att inte tidsdifferentiera energiavgiften kan vara att elnätsföretaget identifierar motstridiga prissignaler mellan energiavgiften och effektavgiften.

Förutsättningarna är givetvis olika mellan olika elnätsföretag, och för vissa nätföretag kan energiavgiften vara större, vilket kan innebära att en tidsdifferentiering av denna komponent faktiskt innebär ett incitament för kunden att ändra sitt förbrukningsmönster, något som i sig medför ett effektivare nyttjande av elnätet.

Effektavgiften

När det gäller effektavgiften så ska den tidsdifferentieras. Det beskrivs däremot inte närmare i föreskriften EIFS 2022:1 hur den ska tidsdifferentieras, men syftet med föreskriften måste beaktas när elnätföretaget konstruerar sin tidsdifferentiering.

Antalet höglasttimmar bör inte vara för många

En viktig aspekt av effektavgiften är att den ska baseras på den sammanlagda belastningen på elnätet. I den optimala situationen är höglasttid när nätet faktiskt är högt belastat. Övrig tid är låglasttid.

Det är tveksamt om de tekniska förutsättningarna för en sådan hantering är tillräckligt bra. Det innebär sannolikt att nätföretagen kan behöva tillämpa en viss schablonisering vid indelningen av tidsintervallen. Antalet höglasttidstimmar bör därför inte vara fler eller färre än att det speglar när nätet normalt sett är som högst belastat.

Det är i detta sammanhang viktigt att poängtera att elnätsföretaget noga behöver analysera vilka timmar som är att anse som låglasttid respektive höglasttid. Att förenkelhets skull, utan bakomliggande analys om nätet faktiskt är högt belastat under dessa timmar, ange alla timmar mellan 06.00-22.00 samtliga vardagar som höglasttid, uppfyller inte syftet med föreskriften.

Om det inte är lämpligt att öka antalet låglasttimmar, då nätet är ganska nära en belastning som är problematisk, kan det vara möjligt att i sådana fall införa fler prisintervall, exempelvis mellanlast.

Att ha flera prisintervall är också ett sätt att undvika förskjutning av en effekttopp till en ny effekttopp när låglasttiden infaller.

Medellasttimmar kan användas för tidpunkter då det finns risk för att det uppstår nya bristsituationer i elnätet på grund av att många kunder flyttar sin last till denna tidpunkt.

Lämpligt antal mätvärden för att beräkna effektavgiften

I föreskriften finns det inte någon närmare beskrivning av hur effektavgiften ska beräknas mer än att den ska baseras på kundens användning av elnätet. Att det är kundens användning av elnätet som ska ligga till grund för beräkningen av effektavgiften innebär att det är den faktiskt uppmätta effekten som bör användas, inte schabloner eller uppskattade värden.

En viktig aspekt för elnätföretaget att ha med sig vid utformandet av effektavgiften är att ju fler mätvärden som används vid beräkningen desto mer utjämnat blir resultatet. Det i sin tur leder till att incitamentet för slutkunden att sänka sina effekttoppar minskar, vilket leder till att syftet med föreskriften inte uppnås lika väl.

Vad som är ett lämpligt antal mätvärden kan variera från företag till företag, men som utgångspunkt anser Ei att antalet mätvärden inte bör vara fler än fem.

Kostnader som ska ingå i effektavgiften

För att elnätsföretaget ska kunna ta betalt för de framåtblickande kostnaderna behöver de veta vilka dessa kostnader är. De framåtblickande kostnaderna är de kostnader som kundernas nuvarande beteende ger upphov till i framtiden. För nätföretagen innebär det att de behöver uppskatta vilka effekter kundernas beteende kommer att ha och vilken överföringskapacitet kundernas beteende idag kan leda till. Som framgår av föreskriftens allmänna råd behöver nätföretagen göra en översyn av tariffnivåerna åtminstone någon gång per år. En sådan översyn bör inkludera beräkningen av de framåtblickande kostnaderna så att korrekt nivå på tarifferna säkerställs.

På en övergripande nivå kan framåtblickande kostnader beräknas genom att utvärdera hur de aggregerade kostnaderna har samvarierat med olika kostnadsdrivande faktorer såsom antal nyanslutningar och överförd energimängd. Ett exempel på en metod för att uppskatta framåtblickande kostnader är att använda nätföretagens prognoser för investeringar för tillsynsperioden som för närvarande är 4 år tillsammans med nätföretagets nätutvecklingsplan.

En analys på komponentnivå innebär att man behöver beräkna hur mycket exempelvis olika linjer och stationer måste förstärkas för att hantera en ökad överföring i en nod. Den här analysen förutsätter att nätföretaget modellerar hur efterfrågan i en nod påverkar flödena i alla linjer.

Exempel på tidsdifferentering av effektavgiften

Nedan beskriver Ei några exempel på tidsdifferentiering av effektavgiften. Exemplen är främst hämtade från frågor som Ei har fått från bland annat elnätsföretag med anledning av införandet av effektavgifter utifrån föreskriften.

Exempel 1 - En sommartariff och en vintertariff

Elätsföretaget tidsdifferentierar effektavgiften genom att ha en lägre effektavgift under sommarmånaderna när belastningen av elnätet normalt sett är lägre, och en högre effektavgift under vintermånaderna när belastningen normalt sett är högre.

Effektavgiften är i detta fall tidsdifferentierad. Däremot uppfyller den enligt Ei inte syftet med föreskriften eftersom elnätet sannolikt inte är högt belastat under samtliga timmar under vintermånaderna. Kunden har i praktiken inga incitament att ändra sitt förbrukningsmönster utifrån hur tidsdifferentieringen är konstruerad.

Exempel 2 - Effektavgift baserad på månadens högsta uppmätta effekt

Elätsföretaget väljer att basera effektavgiften på den högsta uppmätta effekten hos kunden under månaden, oavsett om den inträffar när elnätet är högt belastat eller inte.

Förutsatt att det finns olika avgifter vid olika tidpunkter så är denna effektavgift tidsdifferentierad. Däremot kan lämpligheten i att basera effektavgiften på en uppmätt effekttopp som inträffar när som helst under dygnet, oavsett om elnätet är högt belastat eller inte, ifrågasättas utifrån syftet med föreskriften.

Om effekttoppen uppkommer när nätet inte är belastat, anser Ei att det inte finns något syfte med att kunden får en högre effektavgift. Om effekttoppen däremot uppkommer under en tidpunkt där belastningen på elnätet är högt, kan det dock vara motiverat med att använda kundens högst uppmätta effekttopp som debiteringsgrund.

Exempel 3 - Effektavgift baserad på tre olika effekttoppar

Effektavgiften baseras på de tre högst uppmätta effekttopparna under månaden som inträffar under de tider på dygnet då nätet normalt sett är som mest belastat till så kallad höglasttid. I detta fall är höglasttid 7.00-18.00 på vardagar, övrig tid är låglasttid (tid på dygnet då nätet normalt sett är lägre belastat).

Effektavgiften är tidsdifferentierad. Vi kan anta att de angivna tidpunkterna för hög- respektive låglast faktiskt motsvarar den tid då nätet är som mest belastat, eftersom det är upp till elnätsföretaget att kontinuerligt analysera belastningen i dess elnät.

Här har elnätsföretaget valt att det endast är effekttoppar som inträffar under höglasttid som ska beaktas vid beräkningen av effektavgiften. Ei anser att ett sådant sätt att beräkna effektavgiften stämmer överens med syftet med föreskriften, det vill säga att uppnå ett effektivt nyttjande av elnätet, eftersom kunden får incitament att ändra sitt förbrukningsmönster.

Mer om effektavgift