2024-11-09 08:24:34
FAQ om kommissionsförordningar (nätkoder)
Här hittar du vanliga frågor och svar om kommissionsförordningar.
- FAQ - generella frågor kommissionsförordningar för el
- Är nätkod och kommissionsförordning detsamma som en EU-förordning?
- Vad är skillnaden mellan förordning och direktiv?
- Varför är det så konstiga förkortningar på kommissionsförordningarna?
- Kommer Ei att ta fram handböcker om kommissionsförordningarna? Till exempel om vad distributionsnätsföretagen konkret ska göra och har för ansvar?
- Finns det någon ”praxis” för varje kommissionsförordning?
- Hur informerar och engagerar Ei berörda aktörer om kommissionsförordningarna?
- Vart vänder man sig om man vill klaga?
- Vad betyder "tillämpas" och "träder i kraft" när det gäller kommissionsförordningarna och vad är skillnaden?
- Vem är betydande elanvändare eller betydande nätanvändare?
- Hur ser tidplanen ut för genomförande av de olika kommissionsförordningarna?
- Kommer Ei genomföra tillsyn enligt de nya förordningarna?
- Hur hanteras marknadskrav kontra krav på driftsäkerhet i kommissionsförordningarna?
- Vad betyder att en del beslut (t ex om metoder, villkor) enligt kommissionsförordningarna ska fattas av tillsynsmyndigheterna på nationell nivå och andra på regional och europeisk nivå?
- Vad händer om de olika tillsynsmyndigheterna i EU inte kommer överens och därmed inte kan fatta beslut i tid, vem beslutar då?
- Hur kan man veta vilka tider som gäller för till exempel transmissionsnätsföretagen att ta fram villkor eller metoder, när samråd ska ske och när metoden är godkänd av tillsynsmyndigheten?
- FAQ - kommissionsförordningarna för drift SO och ER
- Vad är syftet med förordningen ER, definierar den något nytt eller sätts ramarna i de andra förordningarna?
- I förordningarna SO och ER beskrivs regional säkerhetssamordnare (RSC, Regional Security Coordinator). Vad är deras ansvar?
- Enligt förordning SO ska mer datautbyte göras, men vad menas med det?
- FAQ - kommissionsförordningarna för anslutning RfG, DCC och HVDC
- Vilka bestämmelser i RfG/EIFS 2018:2 beskriver krav på förmåga till reaktiv effekt (som en del av ytterligare spänningsstabilitetskrav) för kraftparksmoduler och havsbaserade kraftparksmoduler?
- Vilka bestämmelser i RfG/EIFS 2018:2 beskriver krav på förmåga till reaktiv effekt (som en del av ytterligare spänningsstabilitetskrav) för synkrona kraftproduktionsmoduler?
- Vilka krav gäller för kraftproduktionsmoduler som ingår i nät inom industrianläggningar?
- Finns det krav i Sverige på att en kraftparksmodul ska ha syntetisk tröghet (inertia) vid anslutning till elnätet?
- Ska en kund med en planerad produktionsanläggning typ A behöva intyga utrustningens tekniska data vid föranmälan? En kund är ointresserad av sådana detaljer, och saknar oftast detaljkunskap i ämnet. Och vad gäller för underskriften?
- Finns det regler som gäller för anslutning av batterier/lagring i RfG, DCC eller i Ei:s föreskrifter?
- Finns det särskilda regler om anslutning av förnybar produktion i RfG?
- Vad är det för skillnad på kraftproduktionsmodul av typ A - typ D och vilken sorts kraftproduktionsmoduler är det som avses?
- Vilka krav gäller för solcellssystem?
- Vilken typ av information behöver Ei för att avgöra om, och i vilken omfattning, RfG respektive Ei:s föreskrifter gäller vid modernisering av befintliga kraftproduktionsmoduler? Vilken tid har Ei för handläggning av ett sådant ärende?
- Vad händer om man inom ett slutet distributionssystem (till exempel en industri) ökar effektabonnemanget, gäller då förordningen DCC?
- Hur ska man tolka artikel 27 i DCC om efterfrågeflexibilitet?
- Vad händer om kriterierna för undantag ändras?
- Vad är slutet distributionssystem enligt DCC?
- Hur kan man hantera kraftproduktionsmoduler som enligt förordningen RFG är av typ A och B (eller flera aggregerade kraftproduktionsmoduler) vilka byggs om i syfte att öka kapaciteten och därmed hamnar över tröskeln för typ B/C?
- Vad är kraftproduktionsanläggning och kraftproduktionsmodul enligt RfG?
- Vad avses i artikel 4 i förordningen RfG med att omfattningen av moderniseringen eller utbytet av utrustning är sådan att ett nytt anslutningsavtal krävs?
- Gäller förordningen RfG för alla produktionsanläggningar?
- Kan det finnas motsättningar mellan förordningen RfG, myndighetsföreskrift och en standard?
- Vad avses med anslutningsavtal i artikel 4 i RfG
- Kan ett beviljat undantag tas tillbaka?
- Vad är generellt och platsspecifikt i kriterierna för undantag?
- Hur tolkas kriterierna för undantag från förordningarna RfG, DCC, HVDC?
- Vad är kriterier för undantag från RfG, DCC och HVDC?
- Hur länge gäller ett beviljat undantag för RfG, DCC, HVDC?
- Vem kan ansöka om undantag från regler i förordningen om anslutning HVDC?
- Vem kan ansöka om undantag från regler i förordningen om anslutning DCC och hur gör man?
- Vem kan ansöka om undantag från regler i förordningen om anslutning RfG och hur ansöker man?
Våra frågor och svar är uppdelade på "generella frågor", eller "specifika frågor" som rör drift eller anslutning för el. Vi har inga frågor och svar för marknad eller området gas.
FAQ - generella frågor kommissionsförordningar för el
Är nätkod och kommissionsförordning detsamma som en EU-förordning?
Ja, på så sätt att de är bindande på samma sätt som en förordning som har beslutats av Parlamentet och Rådet. Vad som utmärker en kommissionsförordning är att det är kommissionen som själv har beslutat om förordningen i fråga med stöd av ett bemyndigande i en förordning beslutad av Parlamentet och Rådet. De så kallade nätkoderna (kommissionsförordning) har beslutats med stöd av bestämmelser i elmarknadsförordningen (EG) nr 714/2009.
Vad är skillnaden mellan förordning och direktiv?
En förordning är en typ av bindande rättsakt som kan antas av Europeiska unionens institutioner. Förordningar utgör den mest kraftfulla typen av rättsakt, och används för att införa enhetliga och direkt tillämpliga bestämmelser inom unionen. Förordningar har allmän giltighet och är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. De kan åberopas inför en nationell domstol likt en nationell lag, utan krav på att en medlemsstat har vidtagit några genomförandeåtgärder. Om det visar sig att medlemslandets nationella bestämmelser strider mot en gällande förordning är det förordningen som gäller.
Ett direktiv är en typ av bindande rättsakt som kan antas av Europeiska unionens institutioner. Till skillnad från förordningar blir ett direktivs bestämmelser bindande för andra fysiska eller juridiska personer först efter att det har införlivats i den nationella lagstiftningen. Ett direktiv är bindande för unionens medlemsstater med avseende på det resultat som de ska uppnå, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma tillvägagångssättet för genomförandet. I Sverige införlivas ett direktiv genom lag, förordning eller föreskrifter. Endast i undantagsfall kan ett direktiv åberopas direkt inför en nationell domstol likt en nationell lag eller en förordning. Det kallas att direktivet har direkt effekt.
Varför är det så konstiga förkortningar på kommissionsförordningarna?
Förkortningarna bygger på den engelska namnet för respektive kommissionsförordning. Här nedan hittar du kortversionen av namnet på engelska.
Vad är bakgrunden till att dessa kommissionsförordningar har tagits fram?
Det tredje inre marknadspaketet för el och naturgas från 2009 som bland annat består av elmarknadsförordningen och elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser som innebär ytterligare steg mot en inre marknad för el. Elnätsföretag, elhandelsföretag och andra aktörer inom EU ska ha tillgång till marknaden på lika villkor. För att uppnå detta mål om harmonisering behövdes fler och mer detaljerade bestämmelser. Därför gavs kommissionen befogenhet att anta riktlinjer om tekniska krav och kapacitetstilldelning med mera.
Var kan man hitta definitionerna för olika begrepp i kommissionsförordningarna?
I varje förordning förklaras begrepp och termer i de inledande artiklarna. Där anges också vilka definitioner från andra förordningar som gäller.
Kommer Ei att ta fram handböcker om kommissionsförordningarna? Till exempel om vad distributionsnätsföretagen konkret ska göra och har för ansvar?
Nej, vi kommer inte att ta fram någon handbok över förordningarna. Eftersom förordningarna är gällande som lagstiftning, ligger ansvaret hos respektive berörd aktör. Däremot hjälper vi gärna till genom att ge information via vår webbplats, deltar på branschmöten och liknande aktiviteter. Du har också alltid möjlighet att ställa frågor direkt till oss. Här hittar du våra kontaktuppgifter.
Finns det någon ”praxis” för varje kommissionsförordning?
Allt eftersom Ei fattar beslut i olika ärenden kommer regelverket att förtydligas. Vi kan inte uttala oss om tillämpningen innan ett ärende har kommit in till oss och vi formellt har prövat frågan. Ett sådant ärende kan exempelvis vara en ansökan om ett undantag eller ett förslag till metod.
Hur informerar och engagerar Ei berörda aktörer om kommissionsförordningarna?
Ibland konsulterar vi aktörerna genom samråd eller erbjuder seminarietillfällen, i syfte att ge aktörerna möjlighet att sätta sig in i frågan och för att samla underlag inför Ei:s beslut. Vi har också kontakt med branschen, dels för att fånga in frågeställningar från branschen, dels för att diskutera igenom hur vi på bästa sätt når ut till berörda aktörer med viktig kunskap. Att vi konsulterar eller har seminarium ger aktörerna möjligheter att sätta sig in i frågan både på en övergripande nivå och mer detaljerat. Samtidigt får vi ett bättre underlag inför beslut. Vi informerar också kontinuerligt via vår webbplats både genom våra webbnyheter eller specifika sidor om kommissionsförordningar för el och gas. 2018 publicerade Ei en rapport och en broschyr som på ett enkelt sätt sammanfattar hur förordningarna kommer påverka den svenska energimarknaden för el och gas. Här kan du ta del av rapporten och broschyren Pdf, 4.8 MB, öppnas i nytt fönster.
Vart vänder man sig om man vill klaga?
Ei är tvistlösande myndighet, se artikel 7.8 i RfG, artikel 6.8 i DCC, artikel 5.8 i HVDC, artikel 6.10 i SO och artikel 4.8 i ER. Om man till exempel inte är överens med nätföretaget är det till Ei man vänder dig. Kontakta oss via e-post.
Vad betyder "tillämpas" och "träder i kraft" när det gäller kommissionsförordningarna och vad är skillnaden?
En förordning träder i kraft 20 dagar efter att den publiceras i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). I förordningen beskrivs sedan när de olika reglerna ska börja tillämpas. En del regler tillämpas direkt, andra tillämpas senare.
Vem är betydande elanvändare eller betydande nätanvändare?
Vem som är betydande nätanvändare beror på vilken kommissionsförordning frågan avser. I varje förordning beskrivs tillämpningsområdet, och där anges vem eller vilka som omfattas av förordningen.
Hur ser tidplanen ut för genomförande av de olika kommissionsförordningarna?
Kommissionsförordningarna har olika datum för när de träder i kraft och när olika krav ska tillämpas. Ei informerar genom vår webbplats om de ärenden vi enligt förordningarna ska besluta om (och har beslutat eller kommer att besluta om) för mer information läs här.
Kommer Ei genomföra tillsyn enligt de nya förordningarna?
Ja, Ei ska ansvara för tillsynen i enlighet med direktivet 2019/944 (artikel 59) och de regelverk som följer på detta direktiv. Läs mer om Ei:s tillsyn.
Hur hanteras marknadskrav kontra krav på driftsäkerhet i kommissionsförordningarna?
De tre kommissionsförordningarna om elmarknadsfrågor (CACM, FCA och EB) anger regler med syfte att åstadkomma en inre elmarknad och att få den att fungera så effektivt som möjligt inom ramen för driftsäkerheten. De två kommissionsförordningarna om drift av elnäten (SO och ER) handlar om regler för att elsystemet ska fungera med hög driftsäkerhet. Därmed kompletterar förordningarna varandra.
Vad betyder att en del beslut (t ex om metoder, villkor) enligt kommissionsförordningarna ska fattas av tillsynsmyndigheterna på nationell nivå och andra på regional och europeisk nivå?
I de olika förordningarna anges hur beslut om metoder och villkor ska hanteras. Det finns tre olika alternativ.
- Vissa beslut ska endast tas på nationell nivå. I Sverige är det Ei som fattar dessa beslut.
- Andra beslut ska godkännas av alla tillsynsmyndigheter i en kapacitetsberäkningsregion. Sverige ingår i dagsläget i tre dylika regioner (Nordic, Hansa och Baltic) och samordnar i dessa frågor såväl processen som beslutet med övriga tillsynsmyndigheter som ingår i respektive region. Varje enskild myndighet fattar ett självständigt (nationellt) beslut, men då dessa är samordnade och likalydande kommer samma regelverk att gälla för hela regionen.
- En del beslut ska godkännas av alla tillsynsmyndigheter inom EU och i så fall samordnas detta av Acer (den europeiska myndigheten, läs mer om dem i förordningen 2019/942, genom arbetsgrupper där Ei deltar. Även i dessa fall fattar Ei dock ett eget nationellt beslut.
Vad händer om de olika tillsynsmyndigheterna i EU inte kommer överens och därmed inte kan fatta beslut i tid, vem beslutar då?
Varje tillsynsmyndighet ska fatta sina egna beslut. Om de olika tillsynsmyndigheterna i regionen eller i EU inte kan nå en överenskommelse om att godkänna metod eller villkor, om det krävs, så beslutar Acer enligt särskild ordning (se artikel 5 i förordningen (EG) 2019/942) och även till exempel artikel 6.8 i förordningen SO).
Hur kan man veta vilka tider som gäller för till exempel transmissionsnätsföretagen att ta fram villkor eller metoder, när samråd ska ske och när metoden är godkänd av tillsynsmyndigheten?
I de olika kommissionsförordningarna anges vid vilka tidpunkter en viss metod ska föreslås och lämnas in till tillsynsmyndigheten (Ei). De systemansvariga för överföringssystemen och tillsynsmyndigheterna arbetar med dessa datum som mål. Det betyder att dessa tidsramar gäller och att det endast är under särskilda omständigheter som avsteg görs från de tider som gäller enligt förordningarna.
FAQ - kommissionsförordningarna för drift SO och ER
Vad är syftet med förordningen ER, definierar den något nytt eller sätts ramarna i de andra förordningarna?
Förordningen ER syftar till att värna om driftsäkerheten och anger därför vad ska göras i händelse av en stor störning och vid återuppbyggnad av nätet. Till exempel anges specifika krav vad gäller hur transmissionsnätsföretaget hanterar eventuellt nöddrifttillstånd, nätsammanbrott och återuppbyggnadstillstånd. Förordningen anger även krav för hur samordning av systemdriften i hela europeiska unionen ska ske i samband med eventuellt nöddrifttillstånd, nätsammanbrott och återuppbyggnadstillstånd.
I förordningarna SO och ER beskrivs regional säkerhetssamordnare (RSC, Regional Security Coordinator). Vad är deras ansvar?
Den regionala säkerhetssamordnaren definieras i förordningen SO som en eller flera enheter som ägs eller kontrolleras av transmissionsnätsföretag, i en eller flera kapacitetsberäkningsregioner, och som utför uppgifter med koppling till den regionala samordningen av transmissionsnätsföretagen (artikel 3.89). De uppgifter de har beskrivs i SO och ER och är bland annat att senast den 1 mars utarbeta en årlig rapport och överlämna den till Entso-E. Här kan du läsa om den nordiska regionala säkerhetssamordnaren Länk till annan webbplats.
Enligt förordning SO ska mer datautbyte göras, men vad menas med det?
I kommissionsriktlinje för drift av stamnätet, SO anges att det är varje transmissionsnätsföretag som i samordning med distributionsnätsföretagen och de betydande nätanvändarna ska fastställa ramarna för bestämmelsen om datautbyte samt omfattningen av datautbytet. Ei har meddelat föreskrifter om fastställande av krav på datautbyte mellan elnätsföretag och betydande nätanvändare EIFS 2019:7. Datautbytet gäller följande uppgifter:
- strukturella data
- planerings- och prognosdata
- realtidsdata.
FAQ - kommissionsförordningarna för anslutning RfG, DCC och HVDC
Vilka bestämmelser i RfG/EIFS 2018:2 beskriver krav på förmåga till reaktiv effekt (som en del av ytterligare spänningsstabilitetskrav) för kraftparksmoduler och havsbaserade kraftparksmoduler?
För kraftparksmoduler av typ A och B fastställer EIFS2018:2 och RfG inga krav på förmåga till reaktiv effekt som en del av ytterligare spänningsstabilitetskrav. Enligt artikel 20.2 a i RfG har dock det berörda nätföretaget rätt sätta krav på förmågan hos en kraftparksmodul av typ B att tillhandahålla reaktiv effekt.
För kraftparksmoduler av typ C och D gäller kraven enligt 5 kap. 2–3 §§ i EIFS2018:2 om inte det berörda nätföretaget meddelar en annan kravbild. Kravbilden ska vara enligt artikel 21.3 b och c i RfG.
För havbaserade kraftparksmoduler av typ A, B, C och D gäller kraven i 6 kap. 2–3 i EIFS2018:2 vad gäller förmåga till reaktiv effekt som en del av ytterligare spänningsstabilitetskrav om inte det berörda nätföretaget meddelar en annan kravbild. Kravbilden ska vara enligt artiklarna 21.3 b, 21.3 c och 25.5 i RfG.
Vilka bestämmelser i RfG/EIFS 2018:2 beskriver krav på förmåga till reaktiv effekt (som en del av ytterligare spänningsstabilitetskrav) för synkrona kraftproduktionsmoduler?
För synkrona kraftproduktionsmoduler av typ A och B fastställer EIFS 2018:2 och RfG inga krav på förmåga till reaktiv effekt som en del av ytterligare spänningsstabilitetskrav. Enligt artikel 17.2 a i RfG har dock det berörda nätföretaget rätt att sätta krav på förmågan hos en synkron kraftproduktionsmodul av typ B att tillhandahålla reaktiv effekt.
För synkrona kraftproduktionsmoduler av typ C och D gäller kraven enligt 4 kap. 8–9 §§ i EIFS2018:2 om inte det berörda nätföretaget meddelar en annan kravbild. Kravbilden ska vara enligt artikel 18.2 b och c i RfG.
Vilka krav gäller för kraftproduktionsmoduler som ingår i nät inom industrianläggningar?
Enligt artikel 6.3 i RfG ska ägaren av en kraftproduktionsanläggning, systemansvarig för industrianläggningen och berört nätföretag, vars nät är anslutna till nätet inom industrianläggningen, ha rätt att enas om villkoren för bortkoppling av sådana kraftproduktionsmoduler tillsammans med kritiska laster, som säkerställer produktionsprocesser, från nätföretagets nät. Utövandet av detta ska samordnas med Svenska kraftnät. Det finns även fall enligt artikel 6.4 i RfG där kraftproduktionsmoduler som ingår i nät inom industrianläggningar undantas från vissa krav.
Finns det krav i Sverige på att en kraftparksmodul ska ha syntetisk tröghet (inertia) vid anslutning till elnätet?
Nej, i Sverige finns inga krav på att kraftparksmoduler måste ha syntetisk tröghet motsvarande den möjlighet som finns för typ C och D i artikel 21.2 i RfG.
Ska en kund med en planerad produktionsanläggning typ A behöva intyga utrustningens tekniska data vid föranmälan? En kund är ointresserad av sådana detaljer, och saknar oftast detaljkunskap i ämnet. Och vad gäller för underskriften?
I artikel 30.2 h i RfG framgår att även ägaren av till exempel en solcellsanläggning ska skriva under installationsdokumentet "Kontaktuppgifter för ägaren av kraftproduktionsanläggningen och för installatören, samt deras underskrifter". En underskrift kan vara en elektronisk underskrift eftersom den har samma rättsliga status som en handskriven underskrift och därmed kan ersätta en handskriven underskrift.
Finns det regler som gäller för anslutning av batterier/lagring i RfG, DCC eller i Ei:s föreskrifter?
Det finns just nu, våren 2024, inga regler för anslutning av lagring annat än för pumpkraftstationer i RfG respektive DCC. Det finns inte några regler om anslutning av lagring i Ei:s anslutningsföreskrifter, EIFS 2018:2 och EIFS 2019:6.
Finns det särskilda regler om anslutning av förnybar produktion i RfG?
I RfG finns regler för synkrona kraftproduktionsmoduler och för kraftparksmoduler. I reglerna för anslutning av produktion, dvs. RfG och EIFS 2018:2, är det storleken på den synkrona kraftproduktionsmodulen respektive kraftparksmodulen, det vill säga typ A-D (och spänningen i anslutningspunkten), som avgör vilka krav som gäller.
Vad är det för skillnad på kraftproduktionsmodul av typ A - typ D och vilken sorts kraftproduktionsmoduler är det som avses?
Storleken på kraftproduktionsmodulerna för de olika typerna bestäms i RfG (artikel 5).
Kraftproduktionsmodulens maximala kontinuerliga effekt | Spänning i anslutningspunkten |
---|---|
Typ A Lika med eller högre än 0,8 kW | Lägre än 110 kV |
Typ B Lika med eller högre än 1,5 MW | Lägre än 110 kV |
Typ C Lika med eller högre än 10 MW | Lägre än 110 kV |
Typ D Lika med eller högre än 30 MW | Lägre än 110 kV |
Typ D Alla | Lika med eller högre än 110 kV |
Typindelningen är oberoende av hur elen produceras och beror endast på storlek och spänning. Till exempel kan en modul av typ A vara ett vindkraftaggregat eller ett gasturbinaggregat vars maximala kontinuerliga effekt är minst 0,8 kW och under 1,5 MW. En modul av typ B kan t.ex. vara en vattenkraftstation med en maximal kontinuerlig effekt om minst 1,5 MW och under 10 MW. En modul av typ C kan vara till exempel en vattenkraftstation eller en vindkraftgrupp med en maximal kontinuerlig effekt om minst 10 MW men under 30 MW. En modul av typ D kan vara till exempel en vattenkraftsstation eller kärnkraftsaggregat med en maximal kontinuerlig effekt om minst 30 MW.
Vilka krav gäller för solcellssystem?
Om solcellsanläggningen är ny och den installerade effekten är 0,8 kW eller mer tillämpas RfG. Artikel 5 i RfG och 2 kap. 2 § i Ei:s föreskrifter (EIFS 2018:2) kategoriserar anläggningar anslutna till nät med lägre spänning än 110 kV utifrån installerad effekt. Om den installerade effekten på solcellsanläggningen är mellan 0,8 kW och 1500 kW kategoriseras anläggningen som typ A. De allra flesta solcellssystem tillhör denna kategori. De krav som gäller för anläggningar av typ A är de allmänna kraven specificerade i artikel 13 i RFG och de generella nationella kraven i 3 kap. kap. 1-9 §§ EIFS 2018:2 Pdf, 176.5 kB.. Läs mer om RFG här
Vilken typ av information behöver Ei för att avgöra om, och i vilken omfattning, RfG respektive Ei:s föreskrifter gäller vid modernisering av befintliga kraftproduktionsmoduler? Vilken tid har Ei för handläggning av ett sådant ärende?
Om en kraftproduktionsmodul av typ C eller D har ändrats i sådan omfattning att dess anslutningsavtal kan behöva ses över grundligt ska ägaren kontakta den berörda nätägaren. Den berörda nätägaren gör då en bedömning och meddelar Ei. Ei kommer då att utreda frågan. Det som är avgörande för Ei:s bedömning är om ombyggnationen påverkar den tekniska förmågan hos anläggningen så mycket att det krävs ett nytt anslutningsavtal. I vilken mån en anläggning efter ombyggnad ska omfattas av de nya reglerna kommer att avgöras från fall till fall. Om Ei inte kan fatta beslut på den information som finns i ärendet kommer Ei att begära komplettering. Ei kan inte göra förhandsbedömningar om utfall av en sådan utredning. Ei kan inte heller uttala sig om handläggningstiden. Läs mer här om hur du meddelar Ei om en befintlig kraftproduktionsmodul byggs om.
Vad händer om man inom ett slutet distributionssystem (till exempel en industri) ökar effektabonnemanget, gäller då förordningen DCC?
DCC gäller inte för befintliga slutna distributionssystem (se artikel 3 och 4 i DCC). Däremot kan ett befintligt och slutet distributionssystem som tillhandahåller tjänster avseende efterfrågeflexibilitet till ett nätföretag omfattas om det slutna distributionssystemet har en anslutning vars spänningsnivå överstiger 1 000 V. Likaså kan DCC gälla om det slutna distributionssystemet har modifierats i sådan utsträckning att dess anslutningsavtal måste ses över grundligt. Läs mer i artikel 4 i DCC.
Hur ska man tolka artikel 27 i DCC om efterfrågeflexibilitet?
Artikel 27 i DCC refererar till olika tjänster för efterfrågeflexibilitet som kan tillhandahållas till nätföretagen av förbrukare. Till exempel smart laddning av elfordon kan enligt artikel 27 tolkas som tjänst för efterfrågeflexibilitet, om anläggningen som levererar tjänsten uppfyller bestämmelserna i artikel 28.2 och 29.2 i DCC. Observera att den som säljer tjänster för efterfrågeflexibilitet även måste uppfylla andra krav än kraven i DCC.
Vad händer om kriterierna för undantag ändras?
Ei får se över och ändra kriterierna för att bevilja undantag som mest en gång per år, om myndigheten anser att det är nödvändigt på grund av förändrade omständigheter som beror på att systemkraven har utvecklats. Om kriterierna ändras gäller de inte för en påbörjad ansökan om undantag. Acer, eller EU-kommissionen får begära att Ei ändrar kriterierna om kommissionen anser att de inte överensstämmer med förordningen. Dessa eventuella ändringar av kriterierna påverkar inte beslutade undantag.
Vad är slutet distributionssystem enligt DCC?
Slutet distributionssystem definieras i förordningen DCC (artikel 2.5) som: Ett distributionssystem klassificerat som ett slutet distributionssystem vilket distribuerar el inom en geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller plats där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte levererar el till hushållskunder (med vissa förbehåll vad gäller hushållskunderkunder). Enligt artikel 38 i elmarknadsdirektivet (2019/944) kan medlemsstaten låta myndighet klassificera slutna distributionssystem. Sverige har inte utnyttjat denna möjlighet.
Hur kan man hantera kraftproduktionsmoduler som enligt förordningen RFG är av typ A och B (eller flera aggregerade kraftproduktionsmoduler) vilka byggs om i syfte att öka kapaciteten och därmed hamnar över tröskeln för typ B/C?
En kraftproduktionsmodul av typ A som byggs om till typ B berörs inte av RfG. En kraftproduktionsmodul av typ A eller B som byggs om till C eller D omfattas efter beslut av Ei enligt reglerna om modernisering i artikel 4.1 a.
Vad är kraftproduktionsanläggning och kraftproduktionsmodul enligt RfG?
RfG fastställer krav för nätanslutning av kraftproduktionsanläggningar, det vill säga synkrona kraftproduktionsmoduler, kraftparksmoduler och havsbaserade kraftparksmoduler, till det sammanlänkade systemet (se artikel 1 och 2).
- En kraftproduktionsanläggning är enligt RfG en anläggning som omvandlar primärenergi till elektrisk energi och som består av en eller flera kraftproduktionsmoduler som är anslutna till ett nät vid en eller flera anslutningspunkter.
- En kraftproduktionsmodul är enligt RfG antingen en synkron kraftproduktionsmodul eller en kraftparksmodul.
- En kraftparksmodul är en eller flera elproduktionsenheter som antingen är asynkront anslutna till nätet eller anslutna via kraftelektronik, och som dessutom har en enda anslutningspunkt till ett överföringssystem, ett distributionssystem (inklusive slutet distributionssystem) eller ett system för högspänd likström.
Vad avses i artikel 4 i förordningen RfG med att omfattningen av moderniseringen eller utbytet av utrustning är sådan att ett nytt anslutningsavtal krävs?
RfG och EIFS 2018:2 gäller för nya kraftproduktionsmoduler. Befintliga kraftproduktionsmoduler av typ C och D kan, enligt artikel 4.1 a i RfG, omfattas av reglerna om de ändras i sådan omfattning att dess anslutningsavtal måste ses över grundligt. Det är Ei som, efter att nätföretaget först gjort en egen bedömning och meddelat Ei, beslutar om omfattningen av ändringen är sådan att ett nytt anslutningsavtal krävs och vilka bestämmelser i RfG som i så fall ska tillämpas efter ändringen.
Gäller förordningen RfG för alla produktionsanläggningar?
RfG tillämpas på nya kraftproduktionsmoduler som anses vara betydande enligt artikel 3.1 i RfG. I artikel 5 i RfG anges vilka kraftproduktionsmoduler som anses vara betydande. RfG gäller inte för befintliga kraftproduktionsmoduler, utom i vissa fall som räknas upp i artikel 4.1. Ett sådant fall är när en kraftproduktionsmodul av typ C eller D har ändrats i sådan omfattning att dess anslutningsavtal måste ses över grundligt.
Kan det finnas motsättningar mellan förordningen RfG, myndighetsföreskrift och en standard?
En kommissionsförordning gäller direkt som svensk lag. I vissa fall tar varje medlemsland, exempelvis Sverige, fram särskilda detaljföreskrifter på området som komplement till förordningen. En standard är en branschpraxis och är frivillig. Vad som står i en kommissionsförordning, som exempelvis RfG, gäller alltid före något som tagits fram i en standard eller branschpraxis.
Vad avses med anslutningsavtal i artikel 4 i RfG
Anslutningsavtal definieras i artikel 2.14 i RfG som ett avtal mellan det berörda nätföretaget och ägaren av den anslutande anläggningen/systemet, och som det avtal som anger den aktuella placeringen och de särskilda tekniska kraven för berörd anläggning/system.
Kan ett beviljat undantag tas tillbaka?
Enligt förordningarna om krav för nätanslutning av generatorer RfG, för anslutning av förbrukning DCC och med krav för nätanslutning av system för högspänd likström av kraftparksmoduler HVDC, kan Ei återkalla ett beslut om att bevilja ett undantag om omständigheterna och de underliggande orsakerna inte längre gäller. Ett beslut kan även återkallas på motiverad rekommendation från den europeiska kommissionen eller motiverad rekommendation från Acer, se artikel 65.2 i RFG, artikel 55.2 i DCC och artikel 83.2 i HVDC.
Vad är generellt och platsspecifikt i kriterierna för undantag?
Kriterier för undantag kan vara antingen generella eller (plats)specifika. Att kriterierna är generella innebär att de gäller för alla anläggningar av samma typ som ansluts, oavsett var de är placerade i nätet. Ett exempel på generella kriterier kan vara att anläggning ska vara tålig mot snabba frekvensändringar, se artikel 13 i RFG. De generella kriterierna gäller för alla nya anläggningar som ska anslutas oavsett var de är placerade i nätet. Specifika kriterier tar däremot hänsyn till hur den berörda anläggningen (till exempel en kraftproduktionsmodul i RFG) uppträder (till exempel typ av produktionskälla). Ett kriterium är direkt platsspecifikt, och det är anläggningens placering i nätet. Läs mer här om kriterierna
Hur tolkas kriterierna för undantag från förordningarna RfG, DCC, HVDC?
Ei har under 2017 fattat beslut om 7 kriterier som ska tillämpas vid prövning av undantag från krav i RfG. Efter ansökan om prövning vägs kriterierna samman om undantag kan beviljas eller inte enligt artiklarna 62 och 63 i RfG. Vi har också fattat beslut vad gäller kriterier som ska tillämpas vid prövning av undantag från krav i DCC och HVDC. Kriterierna ska även i dessa fall vägas samman vid prövning om undantag kan beviljas eller inte. För mer information klicka på länkarna nedan.
Vad är kriterier för undantag från RfG, DCC och HVDC?
Enligt kommissionsförordningarna om krav för nätanslutning av generatorer RFG, för anslutning av förbrukning DCC eller med krav för nätanslutning av system för högspänd likström av kraftparksmoduler HVDC får Ei bevilja undantag från bestämmelser i förordningarna. Undantag kan i vissa fall behövas på grund av hänsyn till lokala förhållanden. Det är Ei som tagit fram kriterier för att bevilja undantag från en eller flera bestämmelser i respektive förordning. När vi prövar om undantag kan beviljas väger vi samman kriterierna. Ei har fattat beslut om de kriterier som ska tillämpas vid prövning.
Hur länge gäller ett beviljat undantag för RfG, DCC, HVDC?
När Ei fattar beslut om att bevilja ett undantag eller inte från förordningarna ska myndigheten alltid motivera beslutet. Det ska framgå av beslutet hur länge undantaget gäller. Hur länge ett undantag gäller kan alltså variera från beslut till beslut. Se artikel 62.9 i RfG, artikel 52.8 i DCC och artikel 79.9 HVDC.
Vem kan ansöka om undantag från regler i förordningen om anslutning HVDC?
Enligt artikel 79 får följande ansöka om undantag från ett eller flera krav i kommissionsförordningen med krav för nätanslutning av system för högspänd likström av kraftparksmoduler, HVDC:
- nuvarande eller potentiella framtida ägare av system för högspänd likström
likströmsanslutna kraftparksmoduler berörda nätföretag - berörd systemansvarig för överföringssystemet kan ansöka om undantag för klasser av system för högspänd likström
likströmsanslutna kraftparksmoduler som är anslutna eller ska anslutas till deras nät, se artikel 80 i HVDC.
En ansökan om undantag ska lämnas in till det berörda nätföretaget. Ansökan ska innehålla ett antal uppgifter, till exempel bevis för vem som är ägare av anläggningen, kostnads- och nyttoanalys med mera. Se artikel 79 i HVDC.
Vem kan ansöka om undantag från regler i förordningen om anslutning DCC och hur gör man?
Enligt artikel 52.1 får nuvarande eller potentiella framtida ägare av förbrukningsanläggningar, distributionsnätsföretag eller slutna distributionssystem ansöka om undantag från ett eller flera krav i kommissionsförordningen om nätanslutning för förbrukning, DCC. Man ansöker till en berörd systemansvarig eller en berörd systemansvarig för överföringssystem. Ansökan kan gälla från ett eller flera av kraven i förordningen för:
- förbrukningsanläggningar som är anslutna till överföringssystem
- distributionsanläggningar som är anslutna till överföringssystem
- distributionssystem eller förbrukningsenheter som används av en förbrukningsanläggning
- ett slutet distributionssystem för att tillhandahålla tjänster avseende efterfrågeflexibilitet.
En ansökan om undantag kan även göras av tredje part, se DCC artikel 52.11.
Berörda systemansvariga får enligt artikel 53 i DCC, begära undantag för:
- förbrukningsanläggningar som är anslutna till överföringssystem
- distributionsanläggningar som är anslutna till överföringssystem
- distributionssystem eller förbrukningsenheter inom förbrukningsanläggningar
- slutna distributionssystem som är anslutna eller som kommer att anslutas till deras nät.
En ansökan om undantag ska lämnas in till det berörda nätföretaget. Ansökan ska innehålla ett antal uppgifter, som till exempel bevis för vem som är ägare av anläggningen, kostnads- och nyttoanalys med mera. Se artikel 52 i DCC.
Vem kan ansöka om undantag från regler i förordningen om anslutning RfG och hur ansöker man?
Enligt artikel 62.1 får följande ansöka om undantag från ett eller flera krav i förordningen om krav för nätanslutning av generatorer, RfG:
- Nuvarande eller potentiella framtida ägare av kraftproduktionsanläggningar kan ansöka om undantag för kraftproduktionsmoduler inom sina anläggningar.
- Berörda systemansvariga eller berörda systemansvariga för överföringssystem kan ansöka om undantag för klasser av kraftproduktionsmoduler som är anslutna eller ska anslutas till deras nät, se artikel 63.
En ansökan om undantag ska lämnas in till det berörda nätföretaget. Ansökan ska innehålla ett antal uppgifter, till exempel bevis för vem som är ägare av kraftproduktionsmodulen, kostnads- och nyttoanalys med mera. Se artikel 62 i RfG. Här hittar du mer information om ansökan av undantag.
Observera att vissa frågor som gäller tillämpningen av de olika förordningarna kan komma att prövas av Ei i framtiden. Vi kan därför inte uttala oss innan vi formellt har prövat frågan.