Vill du lyssna på innehållet på webben? Tryck på knappen ”Lyssna” nedan och använd kontrollen för att pausa, stoppa, spola framåt eller bakåt, justera volym eller justera uppläsningshastighet.

FAQ om kommissionsförordningar (nätkoder)

Här hittar du vanliga frågor och svar uppdelat på generella frågor och specifika frågor som rör drift och anslutning för kommissionsförordningar inom området el. Däremot saknas FAQ för marknad (el) och det finns heller ingen FAQ för kommissionsförodningar inom området gas.

FAQ - generella frågor kommissionsförordningar för el

Ja, på så sätt att de är bindande på samma sätt som en förordning som har beslutats av Parlamentet och Rådet. Vad som utmärker en kommissionsförordning är att det är kommissionen som själv har beslutat om förordningen i fråga med stöd av ett bemyndigande i en förordning beslutad av Parlamentet och Rådet. De så kallade nätkoderna (EU-förordning) har beslutats med stöd av bestämmelser i elmarknadsförordningen (EG) nr 714/2009.

En förordning är en typ av bindande rättsakt som kan antas av Europeiska unionens institutioner. Förordningar utgör den mest kraftfulla typen av rättsakt, och används för att införa enhetliga och direkt tillämpliga bestämmelser inom unionen. Förordningar har allmän giltighet och är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. De kan åberopas inför en nationell domstol likt en nationell lag, utan krav på att en medlemsstat har vidtagit några genomförandeåtgärder. Om det visar sig att medlemslandets nationella bestämmelser strider mot en gällande förordning är det förordningen som gäller.

Ett direktiv är en typ av bindande rättsakt som kan antas av Europeiska unionens institutioner. Till skillnad från förordningar blir ett direktivs bestämmelser bindande för andra fysiska eller juridiska personer först efter att det har införlivats i den nationella lagstiftningen. Ett direktiv är bindande för unionens medlemsstater med avseende på det resultat som de ska uppnå, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma tillvägagångssättet för genomförandet. I Sverige införlivas ett direktiv genom lag, förordning eller föreskrifter. Endast i undantagsfall kan ett direktiv åberopas direkt inför en nationell domstol likt en nationell lag eller en förordning. Det kallas att direktivet har direkt effekt.

Förkortningarna bygger på den engelska namnet för respektive kommissionsförordning. Här nedan hittar du kortversionen av namnet på engelska.

  • Capacity Allocation and Congestion Managment (CACM)
  • Electricity Balancing (EB)
  • Forward Capacity Allocation (FCA)
  • Requirement for Generators (RFG)
  • Demand Connection Code (DCC)
  • High Voltage Direct Current (HVDC)
  • System Operations (SO)
  • Emergency and Restoration (ER)

Det tredje inre marknadspaketet för el och naturgas från 2009 som bland annat består av elmarknadsförordningen och elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser som innebär ytterligare steg mot en inre marknad för el. Elnätsföretag, elhandelsföretag och andra aktörer inom EU ska ha tillgång till marknaden på lika villkor. För att uppnå detta mål om harmonisering behövdes fler och mer detaljerade bestämmelser. Därför gavs kommissionen befogenhet att anta riktlinjer om tekniska krav och kapacitetstilldelning med mera.

I varje förordning förklaras begrepp och termer i de inledande artiklarna. Där anges också vilka definitioner från andra förordningar som gäller.

Nej, vi kommer inte att ta fram någon handbok över förordningarna. Eftersom förordningarna är gällande som lagstiftning, ligger ansvaret hos respektive berörd aktör. Däremot hjälper vi gärna till genom att ge information via vår webbplats, deltar på branschmöten och liknande aktiviteter. Du har också alltid möjlighet att ställa frågor till oss

Allt eftersom Ei fattar beslut i olika ärenden kommer regelverket att förtydligas. Vi kan inte uttala oss om tillämpningen innan ett ärende har kommit in till oss och vi formellt har prövat frågan. Ett sådant ärende kan exempelvis vara en ansökan om ett undantag eller ett förslag till metod.

Ibland konsulterar vi aktörerna genom samråd eller erbjuder seminarietillfällen, i syfte att ge aktörerna möjlighet att sätta sig in i frågan och för att samla underlag inför Ei:s beslut. Vi har också kontakt med branschen, dels för att fånga in frågeställningar från branschen, dels för att diskutera igenom hur vi på bästa sätt når ut till berörda aktörer med viktig kunskap. Att vi konsulterar eller har seminarium ger aktörerna möjligheter att sätta sig in i frågan både på en övergripande nivå och mer detaljerat. Samtidigt får vi ett bättre underlag inför beslut. Vi informerar också kontinuerligt via vår webbplats både genom våra webbnyheter eller specifika sidor om kommissionsförordningar för el och gas. 2018 publicerade Ei en rapport och en broschyr som på ett enkelt sätt sammanfattar hur förordningarna kommer påverka den svenska energimarknaden för el och gas. Här kan du ta del av rapporten och broschyren Pdf, 4.8 MB, öppnas i nytt fönster.

Begrepp och termer förklaras oftast i de inledande artiklarna för respektive förordning. I inledningen hittar man även vilka definitioner från andra förordningar som gäller, och vilka undantag som finns kring tillämpningen av förordningen.

Ei är tvistlösande myndighet, se artikel 7.8 i RfG, artikel 6.8 i DCC, artikel 5.8 i HVDC, artikel 6.10 i SO och artikel 4.8 i ER. Om man till exempel inte är överens med nätföretaget är det till Ei man vänder dig. Kontakta oss via e-post.

I varje förordning finns en artikel om kostnadsersättning. Kostnader som Ei bedömer vara rimliga, effektiva och proportionella ska täckas genom nättariffer eller andra lämpliga mekanismer.

En förordning träder i kraft 20 dagar efter att den publiceras i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). I förordningen beskrivs sedan när de olika reglerna ska börja tillämpas. En del regler tillämpas direkt, andra tillämpas senare.

Vem som är betydande nätanvändare beror på vilken kommissionsförordning frågan avser. I varje förordning beskrivs tillämpningsområdet, och där anges vem eller vilka som omfattas av förordningen.

Kommissionsförordningarna har olika datum för när de träder i kraft och när olika krav ska tillämpas. Ei informerar genom vår webbplats om de ärenden vi enligt förordningarna ska besluta om (och har beslutat eller kommer att besluta om) för mer information läs här.

Ja, Ei ska ansvara för tillsynen i enlighet med direktivet 2019/944 (artikel 59) och de regelverk som följer på detta direktiv. Läs mer om Ei:s tillsyn.

De tre kommissionsförordningarna om elmarknadsfrågor (CACM, FCA och EB) anger regler med syfte att åstadkomma en inre elmarknad och att få den att fungera så effektivt som möjligt inom ramen för driftsäkerheten. De två kommissionsförordningarna om drift av elnäten (SO och ER) handlar om regler för att elsystemet ska fungera med hög driftsäkerhet. Därmed kompletterar förordningarna varandra.

I de olika förordningarna anges hur beslut om metoder och villkor ska hanteras. Det finns tre olika alternativ.

  1. Vissa beslut ska endast tas på nationell nivå. I Sverige är det Ei som fattar dessa beslut.
  2. Andra beslut ska godkännas av alla tillsynsmyndigheter i en kapacitetsberäkningsregion. Sverige ingår i dagsläget i tre dylika regioner (Nordic, Hansa och Baltic) och samordnar i dessa frågor såväl processen som beslutet med övriga tillsynsmyndigheter som ingår i respektive region. Varje enskild myndighet fattar ett självständigt (nationellt) beslut, men då dessa är samordnade och likalydande kommer samma regelverk att gälla för hela regionen.
  3. En del beslut ska godkännas av alla tillsynsmyndigheter inom EU och i så fall samordnas detta av ACER (den europeiska myndigheten, läs mer om dem i förordningen 2019/942, genom arbetsgrupper där Ei deltar. Även i dessa fall fattar Ei dock ett eget nationellt beslut.

Varje tillsynsmyndighet ska fatta sina egna beslut. Om de olika tillsynsmyndigheterna i regionen eller i EU inte kan nå en överenskommelse om att godkänna metod eller villkor, om det krävs, så beslutar ACER enligt särskild ordning (se artikel 5 i förordningen (EG) 2019/942) och även till exempel artikel 6.8 i förordningen SO).

I de olika kommissionsförordningarna anges vid vilka tidpunkter en viss metod ska föreslås och lämnas in till tillsynsmyndigheten (Ei). De systemansvariga för överföringssystemen och tillsynsmyndigheterna arbetar med dessa datum som mål. Det betyder att dessa tidsramar gäller och att det endast är under särskilda omständigheter som avsteg görs från de tider som gäller enligt förordningarna.

FAQ - kommissionsförordningarna för drift SO och ER

Förordningen ER syftar till att värna om driftsäkerheten och anger därför vad ska göras i händelse av en stor störning och vid återuppbyggnad av nätet. Till exempel anges specifika krav vad gäller hur transmissionsnätsföretaget hanterar eventuellt nöddrifttillstånd, nätsammanbrott och återuppbyggnadstillstånd. Förordningen anger även krav för hur samordning av systemdriften i hela europeiska unionen ska ske i samband med eventuellt nöddrifttillstånd, nätsammanbrott och återuppbyggnadstillstånd.

Den regionala säkerhetssamordnaren definieras i förordningen SO som en eller flera enheter som ägs eller kontrolleras av transmissionsnätsföretag, i en eller flera kapacitetsberäkningsregioner, och som utför uppgifter med koppling till den regionala samordningen av transmissionsnätsföretagen (artikel 3.89). De uppgifter de har beskrivs i SO och ER och är bland annat att senast den 1 mars utarbeta en årlig rapport och överlämna den till ENTSO-E. Här kan du läsa om den nordiska regionala säkerhetssamordnaren Länk till annan webbplats.

I kommissionsriktlinje för drift av stamnätet, SO anges att det är varje transmissionsnätsföretag som i samordning med distributionsnätsföretagen och de betydande nätanvändarna ska fastställa ramarna för bestämmelsen om datautbyte samt omfattningen av datautbytet. Ei kommer att meddela föreskrifter om datautbyte enligt artikel 40.5 i SO. Datautbytet gäller följande uppgifter:

  • strukturella data
  • planerings- och prognosdata
  • realtidsdata
  • uppgifter enligt vissa andra artiklar i förordningen

FAQ - kommissionsförordningarna för anslutning RFG, DCC och HVDC

För kraftparksmoduler av typ A och B fastställer EIFS2018:2 och RfG inga krav på förmåga till reaktiv effekt som en del av ytterligare spänningsstabilitetskrav. Enligt artikel 20.2 a i RfG har dock det berörda nätföretaget rätt sätta krav på förmågan hos en kraftparksmodul av typ B att tillhandahålla reaktiv effekt.

För kraftparksmoduler av typ C och D gäller kraven enligt 5 kap. 2–3 §§ i EIFS2018:2 om inte det berörda nätföretaget meddelar en annan kravbild. Kravbilden ska vara enligt artikel 21.3 b och c i RfG.

För havbaserade kraftparksmoduler av typ A, B, C och D gäller kraven i 6 kap. 2–3 i EIFS2018:2 vad gäller förmåga till reaktiv effekt som en del av ytterligare spänningsstabilitetskrav om inte det berörda nätföretaget meddelar en annan kravbild. Kravbilden ska vara enligt artiklarna 21.3 b, 21.3 c och 25.5 i RfG.

För synkrona kraftproduktionsmoduler av typ A och B fastställer EIFS 2018:2 och RfG inga krav på förmåga till reaktiv effekt som en del av ytterligare spänningsstabilitetskrav. Enligt artikel 17.2 a i RfG har dock det berörda nätföretaget rätt att sätta krav på förmågan hos en synkron kraftproduktionsmodul av typ B att tillhandahålla reaktiv effekt.

För synkrona kraftproduktionsmoduler av typ C och D gäller kraven enligt 4 kap. 8–9 §§ i EIFS2018:2 om inte det berörda nätföretaget meddelar en annan kravbild. Kravbilden ska vara enligt artikel 18.2 b och c i RfG.

Enligt artikel 6.3 i RfG ska ägaren av en kraftproduktionsanläggning, systemansvarig för industrianläggningen och berört nätföretag, vars nät är anslutna till nätet inom industrianläggningen, ha rätt att enas om villkoren för bortkoppling av sådana kraftproduktionsmoduler tillsammans med kritiska laster, som säkerställer produktionsprocesser, från nätföretagets nät. Utövandet av detta ska samordnas med Svenska kraftnät. Det finns även fall enligt artikel 6.4 i RfG där kraftproduktionsmoduler som ingår i nät inom industrianläggningar undantas från vissa krav.

Nej, i Sverige finns inga krav på att kraftparksmoduler måste ha syntetisk tröghet motsvarande den möjlighet som finns för typ C och D i artikel 21.2 i RfG.

I artikel 30.2 h i RfG framgår att även ägaren av till exempel en solcellsanläggning ska skriva under installationsdokumentet "Kontaktuppgifter för ägaren av kraftproduktionsanläggningen och för installatören, samt deras underskrifter". En underskrift kan vara en elektronisk underskrift eftersom den har samma rättsliga status som en handskriven underskrift och därmed kan ersätta en handskriven underskrift.

Det finns just nu, hösten 2020, inga regler för anslutning av lagring annat än för pumpkraftstationer i RfG respektive DCC. Det finns inte några regler om anslutning av lagring i Ei:s anslutningsföreskrifter, EIFS 2018:2 och EIFS 2019:6.

I RfG finns regler för synkrona kraftproduktionsmoduler och för kraftparksmoduler. I reglerna för anslutning av produktion, dvs. RfG och EIFS 2018:2, är det storleken på den synkrona kraftproduktionsmodulen respektive kraftparksmodulen, det vill säga typ A-D (och spänningen i anslutningspunkten), som avgör vilka krav som gäller.

Storleken på kraftproduktionsmodulerna för de olika typerna bestäms i RfG (artikel 5).

Typer av kraftproduktionsmoduler i Sverige enligt RfG

Kraftproduktionsmodulens maximala kontinuerliga effekt

Spänning i anslutningspunkten

Typ A Lika med eller högre än 0,8 kW

Lägre än 110 kV

Typ B Lika med eller högre än 1,5 MW

Lägre än 110 kV

Typ C Lika med eller högre än 10 MW

Lägre än 110 kV

Typ D Lika med eller högre än 30 MW

Lägre än 110 kV


Typ D Alla

Lika med eller högre än 110 kV

Typindelningen är oberoende av hur elen produceras och beror endast på storlek och spänning. Till exempel kan en modul av typ A vara ett vindkraftaggregat eller ett gasturbinaggregat vars maximala kontinuerliga effekt är minst 0,8 kW och under 1,5 MW.

En modul av typ B kan t.ex. vara en vattenkraftstation med en maximal kontinuerlig effekt om minst 1,5 MW och under 10 MW. En modul av typ C kan vara till exempel en vattenkraftstation eller en vindkraftgrupp med en maximal kontinuerlig effekt om minst 10 MW men under 30 MW.

En modul av typ D kan vara till exempel en vattenkraftsstation eller kärnkraftsaggregat med en maximal kontinuerlig effekt om minst 30 MW.

Om solcellsanläggningen är ny och den installerade effekten är 0,8 kW eller mer tillämpas förordningen RFG. Artikel 5 i RfG och Ei:s föreskrifter (EIFS 2018:2 kap. 2 § 2) kategoriserar anläggningar anslutna till nät med lägre spänning än 110 kV utifrån installerad effekt.

Om den installerade effekten på solcellerna är mellan 0,8 kW och under 1500 kW kategoriseras anläggningen som typ A. De allra flesta solcellssystem tillhör denna kategori.

De krav som gäller för anläggningar av typ A är de allmänna kraven specificerade i artikel 13 RFG och de generella nationella kraven i 3 kap. 1-9 §§ EIFS 2018:2 Pdf, 176.5 kB, öppnas i nytt fönster..

Om en kraftproduktionsmodul av typ C eller D har ändrats i sådan omfattning att dess anslutningsavtal kan behöva ses över grundligt ska ägaren kontakta den berörda nätägaren. Den berörda nätägaren gör då en bedömning, är det en modernisering med stor omfattning ska de meddela Ei, ett visst underlag behöver följa med detta meddelande. Ei kommer då att utreda frågan.

Det som är avgörande för Ei:s bedömning är om ombyggnationen påverkar den tekniska förmågan hos anläggningen så mycket att det krävs ett nytt anslutningsavtal. I vilken mån en anläggning efter ombyggnad ska omfattas av de nya reglerna kommer att avgöras från fall till fall.

Om Ei inte kan fatta beslut på den information som finns i ärendet kommer Ei att begära komplettering av Svenska kraftnät och/eller ägaren av kraftproduktionsmodulen. Ei kan inte göra förhandsbedömningar om utfall av en sådan utredning.

Ei kan inte uttala sig om handläggningstiden för den här typen av ärenden.

Läs mer här om hur du meddelar Ei om en befintlig kraftproduktionsmodul byggs om.

Generellt är svaret nej, det är inte tillåtet att införa strängare krav som går längre än de krav som anges i förordningen.

En förordning beslutad inom EU gäller direkt som svensk lag. I vissa fall tar varje medlemsland, exempelvis Sverige, fram särskilda detaljföreskrifter på området som komplement till förordningen.

En standard är en branschpraxis och är frivillig. Vad som står i en EU-förordning, som exempelvis RFG, gäller alltid före något som tagits fram i en standard eller branschpraxis

Förordningen gäller inte för befintliga slutna distributionssystem (se artikel 3 och 4 i DCC).

Men, ett befintligt och slutet distributionssystem som tillhandahåller tjänster avseende efterfrågeflexibilitet till ett nätföretag kan omfattas om det slutna distributionssystemet har en anslutning vars spänningsnivå överstiger 1 000 V.

Likaså kan förordningen gälla om det slutna distributionssystemet har modifierats i sådan utsträckning att dess anslutningsavtal måste ses över grundligt. Läs mer i artikel 4 i DCC.

Artikel 27 i DCC refererar till olika tjänster för efterfrågeflexibilitet som kan tillhandahållas till nätföretagen av förbrukare. Till exempel smart laddning av elfordon kan enligt artikel 27 tolkas som tjänst för efterfrågeflexibilitet, om anläggningen som levererar tjänsten uppfyller bestämmelserna i artikel 28.2 och 29.2 i DCC. Observera att den som säljer tjänster för efterfrågeflexibilitet även måste uppfylla andra krav än kraven i DCC. Det här svaret är bekräftat av ESC.

Ei får se över och ändra kriterierna för att bevilja undantag som mest en gång per år, om myndigheten anser att det är nödvändigt på grund av förändrade omständigheter som beror på att systemkraven har utvecklats. Om kriterierna ändras gäller de inte för en påbörjad ansökan om undantag, se artikel 61.2 i RfG, artikel 51.2 i DCC och artikel 78.2 i HVDC.

ACER, eller EU-kommissionen får begära att Ei ändrar kriterierna om kommissionen anser att de inte överensstämmer med förordningen. Dessa eventuella ändringar av kriterierna påverkar inte beslutade undantag. Se artikel 61.1 i RFG, artikel 51.1 i DCC och artikel 78.1 i HVDC.

Slutet distributionssystem definieras i förordningen DCC (artikel 2.5) som:

Ett distributionssystem klassificerat som ett slutet distributionssystem vilket distribuerar el inom en geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller plats där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte levererar el till hushållskunder (med vissa förbehåll vad gäller hushållskunderkunder).

Enligt direktivet kan medlemsstaten låta myndighet klassificera slutet distributionssystem (se artikel 38 i direktiv (EU) 2019/944), men Sverige har inte utnyttjat denna möjlighet.

En kraftproduktionsmodul av typ A som byggs om till typ B berörs inte av RfG. En typ A eller B som byggs om till C eller D omfattas efter beslut av Ei enligt reglerna om modernisering i artikel 4.1.a.

Detta beskrivs i förordningen RFG - RFG fastställer regler som anger kraven för nätanslutning av kraftproduktionsanläggningar, det vill säga synkrona kraftproduktionsmoduler, kraftparksmoduler och havsbaserade kraftparksmoduler, till det sammanlänkade systemet (se artikel 1 och 2).

  • En kraftproduktionsanläggning är en anläggning som omvandlar primärenergi till elektrisk energi och som består av en eller flera kraftproduktionsmoduler som är anslutna till ett nät vid en eller flera anslutningspunkter.
  • En kraftproduktionsmodul är antingen en synkron kraftproduktionsmodul eller en kraftparksmodul. En kraftparksmodul är en eller flera elproduktionsenheter som antingen är asynkront anslutna till nätet eller anslutna via kraftelektronik, och som dessutom har en enda anslutningspunkt till ett transmissionsnät, ett distributionsnät (inklusive slutet distributionsnät) eller ett system för högspänd likström.

RFG definierar inte vad som avses med "omfattande modernisering".

Enligt ESC specificeras det i artikel 4.1.a att en modernisering som påverkar den tekniska förmågan hos en kraftproduktionsmodul typ C eller D ska meddelas till det berörda nätföretaget eftersom det kan medföra att anslutningsavtalet måste skrivas om.

Förordningen anger att frågan ska diskuteras av tillsynsmyndigheten från fall till fall. Detta innebär att tillsynsmyndigheten kan besluta att en modernisering eller utbyte som påverkar den tekniska förmågan är en omfattande modernisering.

RFG tillämpas på nya kraftproduktionsmoduler som anses vara betydande enligt artikel 3.1 och i artikel 5 i RFG anges vilka som anses vara betydande.

Förordningen gäller inte för befintliga kraftproduktionsmoduler, utom i vissa fall som räknas upp i artikel 4.1. Ett sådant fall är när kraftproduktionsmodul av typ C eller D har ändrats i sådan omfattning att dess anslutningsavtal måste ses över grundligt så att omfattningen av moderniseringen eller utbytet av utrustning är sådan att ett nytt anslutningsavtal krävs.

För nya kraftproduktionsmoduler gäller reglerna i RFG och EIFS 2018:2. I de fall en befintlig kraftproduktionsmodul tidigare berörts av Svenska kraftnäts föreskrifter, SvKFS 2005:2, gäller dessa föreskrifter tills den byggs om

Befintliga kraftproduktionsmoduler omfattas inte av kraven i RFG. Vad som avses med befintliga produktionsmodul anges i förordningen RFG, artikel 4.2.

Enligt artikel 7.4 i RFG i ska transmissionsnätsföretaget inom två år lämna in ett förslag till generellt tillämpliga krav eller till metoder för att beräkna eller fastställa dessa krav till det tillsynsmyndigheten för godkännande, senast maj 2018.

En förordning beslutad inom EU gäller direkt som svensk lag. I vissa fall tar varje medlemsland, exempelvis Sverige, fram särskilda detaljföreskrifter på området som komplement till förordningen.

En standard är en branschpraxis och är frivillig. Vad som står i en EU-förordning, som exempelvis RFG, gäller alltid före något som tagits fram i en standard eller branschpraxis.

Anslutningsavtal definieras i artikel 2.14 i förordningen om krav för nätanslutning av generatorer RFG som ett avtal mellan det berörda nätföretaget och ägaren av den anslutande anläggningen/systemet, och som det avtal som anger den aktuella placeringen och de särskilda tekniska kraven för berörd anläggning/system.

Enligt förordningarna om krav för nätanslutning av generatorer RFG, för anslutning av förbrukning DCC och med krav för nätanslutning av system för högspänd likström av kraftparksmoduler HVDC, kan Ei återkalla ett beslut om att bevilja ett undantag om omständigheterna och de underliggande orsakerna inte längre gäller.

Ett beslut kan även återkallas på motiverad rekommendation från den europeiska kommissionen eller motiverad rekommendation från ACER, se artikel 65.2 i RFG, artikel 55.2 i DCC och artikel 83.2 i HVDC.

Kriterier för undantag kan vara antingen generella eller (plats)specifika.

Att kriterierna är generella innebär att de gäller för alla anläggningar av samma typ som ansluts, oavsett var de är placerade i nätet. Ett exempel på generella kriterier kan vara att anläggning ska vara tålig mot snabba frekvensändringar, se artikel 13 i RFG. De generella kriterierna gäller för alla nya anläggningar som ska anslutas oavsett var de är placerade i nätet.

Specifika kriterier tar däremot hänsyn till hur den berörda anläggningen (till exempel en kraftproduktionsmodul i RFG) uppträder (till exempel typ av produktionskälla). Ett kriterium är direkt platsspecifikt, och det är anläggningens placering i nätet.

Ei har under 2017 fattat beslut om 7 kriterier som ska tillämpas vid prövning av undantag från krav i RFG. Efter ansökan om prövning vägs kriterierna samman om undantag kan beviljas eller inte enligt artiklarna 62 och 63 i RFG. Vi har också fattat beslut vad gäller kriterier som ska tillämpas vid prövning av undantag från krav i DCC och HVDC. Kriterierna ska även i dessa fall vägas samman vid prövning om undantag kan beviljas eller inte. För mer information klicka på länkarna nedan.

Enligt förordningarna om krav för nätanslutning av generatorer RFG, för anslutning av förbrukning DCC eller med krav för nätanslutning av system för högspänd likström av kraftparksmoduler HVDC får Ei bevilja undantag från bestämmelser i förordningarna. Undantag kan i vissa fall behövas på grund av hänsyn till lokala förhållanden, se exempelvis vid skäl 28 i RFG.

Det är Ei som tar fram kriterier för att bevilja undantag från en eller flera bestämmelser i respektive förordning. När vi prövar om undantag kan beviljas väger vi samman kriterierna. Under 2017 fattade vi beslut om de kriterier som ska tillämpas vid prövning.

När Ei fattar beslut om att bevilja ett undantag eller inte från förordningarna ska myndigheten alltid motivera beslutet. Det framgår också av beslutet hur länge undantaget gäller. Hur länge ett undantag gäller kan alltså variera från beslut till beslut. Se artikel 62.9 i RfG, artikel 52.8 i DCC och artikel 79.9 HVDC.

Enligt artikel 79 får följande ansöka om undantag från ett eller flera krav i förordningen med krav för nätanslutning av system för högspänd likström av kraftparksmoduler, HVDC:

  • nuvarande eller potentiella framtida ägare av system för högspänd likström
  • likströmsanslutna kraftparksmoduler berörda nätföretag
  • berört transmissionsnätsföretag kan ansöka om undantag för klasser av system för högspänd likström
  • likströmsanslutna kraftparksmoduler som är anslutna eller ska anslutas till deras nät, se artikel 80 i HVDC.

En ansökan om undantag ska lämnas in till det berörda nätföretaget. Ansökan ska innehålla ett antal uppgifter, till exempel bevis för vem som är ägare av anläggningen, kostnads- och nyttoanalys med mera. Se artikel 79 i HVDC.

Enligt artikel 52.1 får nuvarande eller potentiella framtida ägare av förbrukningsanläggningar, distributionsnätsföretag eller slutna distributionssystem ansöka om undantag från ett eller flera krav i förordningen om nätanslutning för förbrukning, DCC. Man ansöker till ett berört nätföretag eller ett berört transmissionsnätsföretag:

Ansökan kan gälla från ett eller flera av kraven i förordningen för

  • förbrukningsanläggningar som är anslutna till överföringssystem
  • distributionsanläggningar som är anslutna till överföringssystem
  • distributionssystem eller förbrukningsenheter som används av en förbrukningsanläggning
  • ett slutet distributionssystem för att tillhandahålla tjänster avseende efterfrågeflexibilitet.

En ansökan om undantag kan även göras av tredje part, se DCC artikel 52.11.

Berörda nätföretag eller berört transmissionsnätsföretag får enligt artikel 53 i DCC, begära undantag för:

  • förbrukningsanläggningar som är anslutna till överföringssystem
  • distributionsanläggningar som är anslutna till överföringssystem
  • distributionssystem eller förbrukningsenheter inom förbrukningsanläggningar
  • slutna distributionssystem som är anslutna eller som kommer att anslutas till deras nät.

En ansökan om undantag ska lämnas in till det berörda nätföretaget. Ansökan ska innehålla ett antal uppgifter, som till exempel bevis för vem som är ägare av anläggningen, kostnads- och nyttoanalys med mera. Se artikel 52 i DCC.

Enligt artikel 62.1 får följande ansöka om undantag från ett eller flera krav i förordningen om krav för nätanslutning av generatorer, RFG:

  • Nuvarande eller potentiella framtida ägare av kraftproduktionsanläggningar kan ansöka om undantag för kraftproduktionsmoduler inom sina anläggningar.
  • Berörda nätföretag eller berörda transmissionsnätsföretag kan ansöka om undantag för klasser av kraftproduktionsmoduler som är anslutna eller ska anslutas till deras nät, se artikel 63.

En ansökan om undantag ska lämnas in till det berörda nätföretaget. Ansökan ska innehålla ett antal uppgifter, till exempel bevis för vem som är ägare av kraftproduktions­modulen, kostnads- och nyttoanalys med mera. Se artikel 62 i RFG. Här hittar du mer information om ansökan av undantag.

Observera att vissa frågor som gäller tillämpningen av de olika förordningarna kan komma att prövas av Ei i framtiden. Vi kan därför inte uttala oss innan vi formellt har prövat frågan.

Skicka meddelande till oss

Eftersom Energimarknadsinspektionen (Ei) är en myndighet gäller offentlighetsprincipen. Det innebär att innehållet i ditt meddelande kan bli allmän handling och lämnas ut om någon begär det. Fyll i dina kontaktuppgifter om du vill att vi ska kunna nå dig, men undvik helst känsliga uppgifter i meddelandet.

Läs mer här om allmänna handlingar och offentlighetsprincipen och hur vi hanterar personuppgifter.








AvsandarURL