Se vad andra har frågat

Huvudregeln är att det krävs nätkoncession (tillstånd) för att bygga och använda en starkströmsledning. Vissa elledningar är undantagna från kravet på nätkoncession och får byggas utan tillstånd, detta kallas för icke koncessionspliktiga nät (IKN).

Undantagen från denna huvudregel är inskrivna i den så kallade IKN-förordningen. Undantagen i IKN-förordningen är uttömmande och direkt gällande.

Mer om koncession och undantag från kravet på koncession

Undantaget för energiproduktion, 22 a § IKN-förordningen, har sedan bestämmelsen infördes genomgått flera förändringar. När undantaget för energiproduktion trädde i kraft var vindkraften dominerande i nya projekt men regeringen ansåg att framtida tekniker för elproduktion med liknande funktion borde behandlas på motsvarande sätt. Som en följd av förslagen till ändringar i IKN-förordningen som Ei föreslog i rapporten Slutna distributionssystem och interna nät (Ei R2022:12) utfärdade regeringen ändringar i kraft i januari 2025. I det nya omarbetade undantaget av 22 a § IKN-förordningen infördes energilagrings­anläggning i bestämmelsen. Fram till januari 2025 var inte energilager inskrivet i bestämmelsen men kunde omfattas av undantaget under särskilda förutsättningar enligt Ei:s praxis. Det förändrade undantaget underlättar för energilagring och bidrar till att enklare kunna upprätthålla balansen i elnätet mellan produktion och konsumtion samt möjliggör att kunna bidra med systemtjänster. Ändringen av undantaget i januari 2025 innebär därtill att det kan vara möjligt att dra elledningar till en elektrolysör (anläggning som producerar vätgas), från en eller flera anläggningar för produktion av el exempelvis från en vindkraftpark, utan tillstånd enligt ellagen även då producerad vätgas ska transporteras bort från anläggningen (se Ei:s beslut om att en elektrolysör är en energi­lagrings­anläggning, ärende med ärendenummer 2025-101618).

Vid delning av el, inom en nätinnehavarens fastighet eller mellan byggnader och anläggningar som var för sig även har en anslutning till en ledning eller ett ledningsnät som används med stöd av nätkoncession, finns under särskilda förutsättningar undantag från kravet på nätkoncession för ledningar som överför el från en anläggning som producerar el eller från en energilagringsanläggning. Detta regleras i 22 c § IKN-förordningen.

Aktuellt undantag för ledningar inom område för produktion av el och energilager (gällande från 14 januari 2025):

22 a §   Ett internt nät får byggas och användas utan nätkoncession, om det

1. inom ett avgränsat område dras
         a) mellan flera anläggningar för produktion av el som har en gemensam anslutning till elnätet,
         b) mellan flera energilagringsanläggningar som har en gemensam anslutning till elnätet,
         c) mellan en eller flera anläggningar för produktion av el och en eller flera energilagringsanläggningar, förutsatt att de har en gemensam anslutning till elnätet,
         d) från en eller flera anläggningar för produktion av el till en gemensam anslutning till elnätet, förutsatt att anslutningsledningen är kort,
         e) från en eller flera energilagringsanläggningar till en gemensam anslutning till elnätet, förutsatt att anslutningsledningen är kort, eller
         f) från en eller flera anläggningar för produktion av el till en energilagringsanläggning, förutsatt att ledningen mellan anläggningarna är kort, eller
2. används för överföring av lokalkraft mellan närliggande produktions-, energilagrings- och överföringsanläggningar.

Ett sådant avgränsat område som avses i första stycket 1 a eller 1 d är ett område som omfattas av ett tillstånd enligt miljöbalken för en verksamhet som avses i 21 kap. 13-15 §§ miljöprövningsförordningen (2013:251).

IKN-reglerna är direkt gällande men i enskilda situationer där det är oklart vad som gäller finns möjlighet att begära ett bindande besked av Ei. Ett bindande besked är ett överklagningsbart beslut.

Tillägg: Ovan är allmän information. Se Ei:s e-diarium - 2025-101501 Länk till annan webbplats. för ett exempel där Ei tagit beslut i ett liknande ärende.

Driftsäkerhetsaspekter

Energilager ingår idag inte i nätkoden för anslutning (RfG) Länk till annan webbplats. men förväntas göra det i den nya reviderade upplagan som tas fram av EU-kommissionen. Även om RfG idag inte ställer krav på batterianläggningar ska 3 kap. 1 § ellagen fortfarande gälla vid anslutning av en batterianläggning, och om det är relevant kan man utgå från krav i RfG för motsvarande storlek på kraftproduktionsmodul. I en rekommendation kring kravställning på batterilager anser Svenska kraftnät att man bör utgå ifrån RfG. Svenska kraftnäts rekommendationer gällande kravställning på batterilager ur RfG-synpunkt Länk till annan webbplats.

Planerade moderniseringar av befintliga anläggningar som är anslutna på en viss spänningsnivå eller med en viss maximal kontinuerlig effekt (RfG Artikel 4.1 a) måste rapporteras till berörd systemansvarig som sedan skickar vidare ett meddelande till Ei enligt artikel 4.1 a i RfG. Ei beslutar då om vilka krav i RfG som ska gälla för den ombyggda anläggningen. En befintlig anläggning enligt RfG definieras i artikel 4.2.

Vid tillämpningen av denna förordning ska en kraftproduktionsmodul anses vara befintlig om

1. den redan är ansluten till nätet på dagen för denna förordnings ikraftträdande, eller
2. ägaren av kraftproduktionsanläggningen har ingått ett slutligt och bindande avtal om inköp av huvudapparaten för elproduktion senast två år efter ikraftträdandet av denna förordning. Ägaren av kraft­produktionsanläggningen måste meddela den berörda system­ansvarige och den berörda systemansvarige för överföringssystemet om ingåendet av avtalet inom 30 månader från denna förordnings ikraftträdande.

RfG trädde i kraft den 17 maj 2016.

Ei har redan beslutat i ett antal ärenden enligt artikel 4.1 a där batterilager ingår som en del av den planerade moderniseringen. Tillägg av en batterianläggning innebär inte i sig att RfG-krav ska tillämpas på anläggningen enligt beslut - se Ei:s e-diarium - 2023-104021 Länk till annan webbplats.. När man lägger till ett batterilager till befintlig anläggning på ett sådant sätt att kraftproduktionsmodulens förmågor ändras väsentligen kan RfG bli tillämpliga, som i beslut Ei:s e-diarium – 2023-102895 Länk till annan webbplats..

Mätning och avräkning

Bestämmelser om mätning av överförd el finns i 6 kap Ellag (1997:857 Länk till annan webbplats.) | Sveriges riksdag. Ett nätföretag ska mäta och registrera mängden överförd el (1 §). Det är endast den överförda elen på det konces­sionerade nätet som omfattas av bestämmelserna om mätning. Mätning bakom mätpunkten, så kallad undermätning av el/ mätning av IKN-nätet, regleras inte i de regelverk som ligger inom Ei:s ansvarsområden.

Energilager kan antingen uppföras som en egen anläggning med uppgift att både mata in och lagra el, eller uppföras som en integrerad del i en anläggningspunkt med förbrukning eller produktion. Om anläggningen är integrerad i en anläggningspunkt med förbrukning eller produktion ska mängden el som överförs i inmatnings- respektive uttagspunkt mätas enligt 6 kap. 1 § ellagen.

I mätförordningen Länk till annan webbplats. finns bestämmelser om mätning, rapportering och tillgängliggörande av mätresultat som nätföretag ska genomföra. Där framgår bland annat att i en inmatningspunkt, så ska mätning avse överförd el under varje kvart eller det kortare tidsintervall som elproducenten begär (6 §).

I mätföreskrifterna finns mer detaljerade bestämmelser gällande mätning, beräkning, rapportering och tillgängliggörande av mätvärden. I mätföreskrifterna regleras även avräkningen vilket innebär bestämning och fördelning av levererade kvantiteter samt prissättning av en levererad vara mellan olika aktörer. Avräkningsmetoden anger vilken typ av avräkning som mätpunkten ingår i. Avräkningsmetoderna som används är dygnsavräkning och månadsavräkning.

Om en aktör omfattas av kraven på mätning så är det viktigt att de bestämmelser som finns i ellagen, mätförordningen och mätföreskrifterna följs.

Senast uppdaterad: 9 januari 2025

I rapporten Slutna distributionssystem och interna nät (Ei R2022:12) har Energi­markandsinspektionen (Ei) lämnat förslag till regeringen om bland annat reglerad mätning för interna nät som inte är koncessionspliktiga.

Skyldigheten att mäta överförd el gäller endast i näten med nätkoncession

Enligt gällande regler innebär skyldigheten att mäta överförd el endast i näten med nätkoncession, och inte för så kallad undermätning som sker i ett internt icke- koncessionspliktigt nät. Ei utövar endast tillsyn gällande mätning i det koncessions­pliktiga elnätet.

Den som har nätkoncession (nätföretaget) är skyldig att utföra mätning av mängden överförd el i inmatningspunkt, uttagspunkt eller i gränspunkt och regleras i förordning (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering av överförd el Länk till annan webbplats..

Förslag har lämnats till regeringen om nya regler för undermätning

I december 2022 lämnade Ei förslag till regeringen om nya regler angående undermätning, det vill säga mätning på interna nät som drivs utan nätkoncession, mer i rapporten Slutna distributionssystem och interna nät (Ei R2022:12). Det är upp till regeringen att ta ställning till förslagen. Regeringen har haft rapporten på remiss och är du intresserad av att ta del av svaren och övriga yttranden finns det att ta del av här: Remiss av promemorian/rapporten Slutna distributionssystem och interna nät Länk till annan webbplats.

I Ei:s rapport definieras slutna distributionssystem som, ”Med ett slutet distributionssystem avses en ledning eller ett ledningsnät som överför el inom ett väl avgränsat och geografiskt begränsat område för industri eller handel, eller där gemensamma tjänster erbjuds”. För närmare förklaring av definitionen slutna distributionssystem se avsnitt 6.1 i rapporten.

I rapporten föreslår Ei att vissa ledningar och ledningsnät som idag är i drift utan stöd av nätkoncession, och inte omfattas av bestämmelserna i ellagen, ska komma att omfattas av definitionen av slutna distributionssystem. Detta innebär att de kommer omfattas av i princip alla bestämmelser i ellagen. Innehavarna av sådana system skulle således påföras skyldigheter gällande mätning, åtskillnadsregler, anslutningsskyldighet, kundbestämmelser och tariffer (se i rapporten Konsekvensbedömning avsnitt 9 s. 74).

I Ei:s rapport anges det att de system eller anläggningar som omfattas av definitionen av slutna distributionssystem bör regleras genom att de påförs de skyldigheter som ställs upp i artikel 38 (för vidare läsning läs mer på sida 33 sista stycket och sida 34 första stycket). Därtill framförs i rapporten att en kund ska enligt artikel 4 elmarknadsdirektivet fritt kunna välja elleverantör oavsett vilken typ av nät som kunden är ansluten till (detta behandlas särskilt i rapporten avsnitt 6.6 och i samband med det även om mätning). För mer utförlig beskrivning se i rapporten förslagen, överväganden, konsekvensutredningen och författningsförslagen.

Vidare diskuteras undermätning i rapporten Främjande av ett mer flexibelt elsystem deluppdrag 5 (Ei R2023:18). I rapporten resonerar Ei, tillsammans med Svenska kraftnät, Energimyndigheten och Swedac kring undermätning som förutsättning för att realisera flexibilitet och berör frågor som tillförlitligheten av mätdata, inbyggda mätfunktioner i produkter, samt kravställande gällande undermätning.

Så som svaret är utformat hänvisar vi till Ei:s tidigare rapporter men vi kan inte uttala oss om vad förslagen kommer att leda till då det är upp till regeringen att ta ställning till förslagen.

Senast uppdaterad: 15 juni 2025

Ei har tagit fram en föreskrift för hur överföringstariffer ska vara utformade (EIFS 2022:1 pdf, 190.4 kB.), vilket innebär att det finns några olika kriterier som tarifferna måste uppfylla för att elnätsföretagen ska kunna anses följa föreskriften.

Föreskriften innehåller bland annat krav på att det ska finnas en effektavgift som ska vara tidsdifferentierad . Förutom det så innehåller föreskriften också krav på att tariffen ska innehålla en energiavgift som får tidsdifferentieras. Dessa två rörliga komponenter, i kombination med att tariffen blir kostnadsreflektiv, möjliggör efterfrågeflexibilitet i elnäten. Det man behöver veta är dock att även fast föreskriften är beslutad, så har den en ganska lång implementeringstid. Det är inte tvingande för elnätsföretagen att fullt ut ha kostnadsreflektiva tariffer med dessa komponenter förrän 1 januari 2027, och denna implementeringstid är satt för att kunderna inte ska uppleva alltför stora förändringar på kort tid.

Mer om tariffer (nättariffer)

Senast uppdaterad: 20 september 2024

I dagsläget är det inte möjligt att ansöka om regulatoriska sandlådor hos Ei.

Ei har beslutat att, som ett första steg, inrätta ett innovationscenter för att tillmötesgå innovatörers behov av att få svar på regulatoriska frågor och för att undersöka marknadens behov av regelutveckling.

Om regulatoriska sandlådor implementeras i framtiden finns det ett behov av vidare utredning för att identifiera förutsättningar för undantag och hur ett juridiskt ramverk skulle kunna utformas.

Mer information finns i Ei:s rapport: Ei R2023:03 Innovationscenter och regulatoriska sandlådor.

Regulatoriska sandlådor spelar en viktig roll i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1735 om inrättande av en åtgärdsram för att stärka Europas ekosystem för tillverkning av nettonollteknik och om ändring av förordning 2018/1724, även kallad nettonollförordningen.

Vinnova har nyligen slutrapporterat ett regeringsuppdrag där de analyserat hur en kontaktpunkt för regulatoriska sandlådor för nettonollteknik bör struktureras och genomföras i Sverige, Genomförande och strukturering av en kontaktpunkt för regulatoriska sandlådor för nettonollteknik – förslag för implementeringsfasen. Länk till annan webbplats.

I Vinnovas rapport identifieras Ei som en av flera behöriga myndigheter tillsammans med bland annat Arbetsmiljöverket, Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Strålsäkerhetsmyndigheten med flera.

Senast uppdaterad: 28 maj 2025

Ett belastningsmotstånd, belastningsbank, resistor eller en så kallade ”load-bank”på elnätet kan bland annat användas under drift av förnybara energikällor, som till exempel vindkraftverk, för att göra sig av med överskottsenergi som elnätet inte kan ta emot, där effekten bland annat kan omvandlas till värme av ett kraftigt motstånd eller bank av element där värmen avlägsnas av ett forcerat luft- eller vattenkylningssystem.

För att anläggningar ska få ingå i kapitalbasen måste anläggningen användas i nätverksamheten enligt 5 kap 7 § ellagen (1997:857). Behövs och används en anläggning enligt ett nätföretag i nätverksamheten är det upp till nätföretaget att visa det i samband med inrapportering av uppgifter för intäktsram. En nätkoncessionshavare ska lämna de uppgifter som nätmyndigheten behöver för att bestämma intäktsramen (5 kap 4 § ellagen).

Kapitalbasen ska enligt 5 kap 7 § ellagen (1997:857) beräknas med utgångspunkt i de tillgångar som nätkoncessionshavaren använder för att bedriva nätverksamheten och med hänsyn till investeringar och avskrivningar under tillsynsperioden. Enligt samma bestämmelse ska en tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten anses ingå i kapitalbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätkoncessionshavaren att bortse från tillgången.

Upplysningsvis hänvisar vi till den statliga utredningen SOU: 2023:64 som bland annat har utrett om den nationella intäktramsregleringen är förenlig med EU-rätten. I betänkandet föreslår utredningen att 5 kap. 7 § ellagen med hänvisning till att bestämmelser om beräkning av kapitalbasen inkräktar på Ei:s exklusiva befogenheter. Ett nytt regelverk är tänkt att träda i kraft den 1 januari 2025. Med anledning av föreslagna ändringar pågår ett internt arbete på Ei med att se över eventuella konsekvenser av utredningens förslag. I det arbetet ingår också att utreda om den nuvarande nationella regleringen och de metoder som Ei är styrda av genom regleringen är förenliga med EU-rättens syften och mål.

Senast uppdaterad: 3 juli 2024