Det finns två typer av koncessioner för elnät:

• Nätkoncession för linje gäller för en enskild kraftledning med en bestämd sträckning och berör främst transmissionsnät och regionnät.

• Nätkoncessioner för område finns i både lokal- och regionnätet. Om ett elnätsföretag har en nätkoncession för område får de bygga och driva elledningar inom det aktuella geografiska området utan att behöva söka tillstånd hos Ei för varje enskild ledning.

I lokalnätet innebär en nätkoncession för område att elnätsföretaget får bygga och driva elledningar upp till en viss spänningsnivå, och i regionnätet får de i stället göra det inom ett visst spänningsintervall.

Den som har nätkoncession för område i lokalnätet har i princip ensamrätt att bygga och använda ledningar upp till den aktuella spänningsnivån i det aktuella området. Samma ensamrätt har inte elnätsföretagen som har nätkoncession för område i regionnätet. Då kan även andra elnätsföretag bygga och driva ledningar inom samma spänningsintervall inom samma område, men då i stället med stöd av nätkoncession för linje.

I denna karta kan du se alla nätkoncessioner för område i Sverige Länk till annan webbplats.

En nätkoncession för linje ger tillstånd att bygga och driva en ledning med en bestämd spänning och sträckning. De flesta ansökningar om nätkoncession som kommer in till Ei avser nätkoncession för linje.

Det finns vissa ledningar som är undantagna från kravet på nätkoncession, dessa kallas för icke koncessionspliktiga nät. Mer om undantaget från kravet på nätkoncession (IKN)

Kraven på hur elnätsföretag ska genomföra samråd finns reglerat i miljöbalken. Hur samrådet går till kan variera beroende på vad det är för typ av ärende.

Om det inte finns risk för betydande miljöpåverkan räcker det att elnätsföretaget håller ett undersökningssamråd med en mindre krets.

Om länsstyrelsen vid undersökningssamråd fattar beslut att ledningen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan, behöver elnätsföretaget inte hålla fler samråd.

Om länsstyrelsen däremot fattar ett beslut att ledningen kan antas medföra betydande miljöpåverkan genomför elnätsföretaget ett avgränsningssamråd.

Elnätsföretaget kan även själva välja att anta att en ledning medför betydande miljöpåverkan och gå direkt till att hålla avgränsningssamråd utan föregående undersökningssamråd.

Vid ett avgränsningssamråd är kretsen bredare. I det utskick som elnätsföretaget gör inför samrådet, ska det framgå vad för typ av samråd det är - alltså om det är ett undersökningssamråd, avgränsningssamråd eller ett kombinerat samråd som ska uppfylla kraven för båda dessa.

Inför avgränsningssamråd brukar elnätsföretaget också publicera handlingarna i ärendet på sin webbplats så att alla kan ta del av dem.

Under samrådet ska elnätsföretaget presentera sina förslag tillsammans med en redogörelse av vilka motstående intressen som finns för den planerade ledningen.

Efter samrådet samlar elnätsföretaget in alla yttranden och sammanställer dem. I den mån det är möjligt tar elnätsföretaget hänsyn till de synpunkter som framförs

Mer om vad elnätsföretaget måste förhålla sig till vid samråd

Markägare, sakägare och de som bor nära den utredda ledningssträckan kan bli inbjudna att lämna synpunkter under samrådet. Med sakägare menas exempelvis personer som arrenderar mark, äger ett servitut eller annan rättighet till marken.

Sådant som elnätsföretaget kan behöva få information om och ta hänsyn till är till exempel:

• ledningens påverkan på landskapsbild, friluftsliv eller natur
• ledningens påverkan på boendemiljön
• oro för störningar under anläggning eller drift
• ledningens påverkan på jordbruk, skogsbruk eller andra verksamheter
• andra lokala värden som elnätsföretaget ännu inte har kännedom om.

Utöver markägaren måste elnätsföretaget även ha en dialog med dem som på andra sätt nyttjar marken (sakägare). Ofta kan det finnas olika sorters infrastruktur på samma område, som kraftledningen kan behöva korsa, exempelvis andra elledningar, vattenledningar, vägar eller järnvägar.

Sakägare bör tidigt undersöka om den verksamhet som elnätsföretaget vill genomföra kan påverka dem. Ofta kan elnätsföretaget göra justeringar för att ledningen ska vara framkomlig utan konsekvenser för annan verksamhet.

Det är viktigt att sakägare informerar om eventuella villkor eller instruktioner som elnätsföretaget behöver känna till för att kunna göra dessa justeringar.

Länsstyrelsen har ofta en tidig dialog med elnätsföretaget när en kraftledning ska dras fram.

Länsstyrelsen kan ge elnätsföretaget råd kring vilket ledningsstråk som är mest lämpligt utifrån olika värden i landskapet, såsom natur- och kulturvärden.

Länsstyrelsen beslutar oftast om projektet antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte (om inte elnätsföretaget själva har valt att anta att verksamheten kan medföra betydande miljöpåverkan, se även “Elnätsföretagets roll i samråd”).

Om verksamheten antas medföra betydande miljöpåverkan ska elnätsföretaget göra en specifik miljöbedömning.

När elnätsföretaget planerar att bygga en lång ledning genom ett obrutet landskap innebär det ofta en betydande miljöpåverkan enligt miljöbalken. Då behöver företaget oftast ta fram underlag i form av arkeologisk utredning, naturvärdesinventering, fågelinventering och artskyddsutredning. Detta underlag behövs för att Ei ska kunna fatta ett beslut om nätkoncession när ansökan senare prövas.

Det är reglerat i miljöbalken att länsstyrelsen ska bistå företag i dessa bedömningar. Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för tillståndsprövningen.

Om elnätsföretaget begär det, ska länsstyrelsen bedöma vilka undersökningar som behövs och även redovisa detta för elnätsföretaget.

Kommunen har precis som länsstyrelsen en viktig uppgift att tidigt informera elnätsföretag om lokala förutsättningar. Den informationen hjälper elnätsföretaget att välja en sträcka som är lämplig.

Några exempel på frågor som en kommun kan fundera på i samband med samråd är:

• Påverkas någon kommunal (eller annan) verksamhet? Finns skolor eller förskolor i närheten av den tilltänkta ledningen?
• Är ledningen förenlig med detaljplaner, områdesbestämmelser, översiktsplan och kommande utveckling?
• Finns det kännedom om lokala värden i landskapet, till exempel för kultur, friluftsliv eller natur och djur, som elnätsföretaget behöver känna till?
• Finns det några risker med den planerade verksamheten?
  

Boverket har en vägledning om elnät i detaljplanering Länk till annan webbplats.

Ofta behöver elnätsföretaget bjuda in myndigheter till samrådet för att få vetskap om olika samhällsintressen som projektet kan behöva förhålla sig till.
Det är till exempel vanligt att Försvarsmakten, Skogsstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning (SGU) deltar.

Om projektet kan påverka vägar eller järnvägar kontaktar elnätsföretaget Trafikverket.

De myndigheter som blir tillfrågade att yttra sig i samråd har till uppgift att göra en bedömning inom sitt respektive expertområde.

Elnätsföretaget behöver få information om det kan finnas några omständigheter som gör ledningssträckan olämplig, eller om några villkor behöver ställas.

Det är också vanligt att elnätsföretaget bjuder in organisationer eller föreningar till samråd. De kan exempelvis ge elnätsföretaget värdefull kunskap om den hänsyn som företaget behöver ta till olika intressen.

Samtliga markägare längs ledningssträckan får ett remissbrev med information om att det går att lämna synpunkter. Vilka som får brevet beror på vilka uppgifter som elnätsföretaget har lämnat in samt vilka bedömningar Ei har gjort kring vilka som kan bli berörda.

Det är viktigt att den som har invändningar yttrar sig i remissen även om man redan har yttrat sig på samma sätt i ett samråd. Ei får då vetskap om att dessa motsättningar fortfarande kvarstår och väger in detta i prövningen.

Elnätsföretaget får en begäran om att bemöta de synpunkter som kommer in till Ei vid remiss. Om de som yttrar sig skulle påtala något eller ställa en fråga som elnätsföretaget ännu inte har besvarat i ansökan, kan Ei begära att elnätsföretaget ska komplettera ansökan efter remissen.

Det Ei prövar är om ledningen uppfyller kraven i miljöbalken och ellagen. Det innebär bland annat att den ska ha den utformning som är mest lämpad med hänsyn till omgivningen.

Ei prövar däremot inte frågor om ersättning. De prövas av Lantmäteriet efter att elnätsföretaget har beviljats tillstånd (se information om steg 8).

Länsstyrelsens roll i remissen är att granska det underlag som elnätsföretaget har tagit fram.

Först behöver länsstyrelsen avgöra om miljökonsekvensbeskrivningen, eventuella inventeringar eller utredningar uppfyller kraven. Om länsstyrelsen anser att underlaget är tillräckligt är nästa steg att bedöma om ledningen är lämplig utifrån detta underlag.

Ei vill särskilt ha in länsstyrelsens bedömningar angående påverkan på kulturmiljö, friluftsliv, naturvärden och artskydd. Om det finns några skyddade områden eller arter har länsstyrelsen en viktig roll att ta ställning till hur ledningen riskerar att påverka dessa värden. Länsstyrelsen kan i detta skede tydliggöra i sitt yttrande om det kommer att behövas särskilda dispenser eller tillstånd utöver nätkoncessionen.

Det är länsstyrelsen som beviljar dispenser enligt kulturmiljölagen, biotopskydd, artskydd och vissa områdesskydd.

Länsstyrelsen avgör också om en åtgärd kan kräva en anmälan om vattenverksamhet. Det kan vara aktuellt vid schaktning i eller i närheten av vattenmiljöer. Större ingrepp i vattenmiljöer kan däremot kräva tillstånd vilket söks hos mark- och miljödomstolen.

Kommunens roll i remissen är att granska det underlag som elnätsföretaget har tagit fram och bedöma vilken påverkan detta kommer att ha för kommunen.

Ei vill särskilt ha in kommunens bedömning av om ledningen är förenlig med gällande detaljplaner och områdesbestämmelser. Det kan även vara relevant att ta upp om projektet strider mot andra kommunala planer eller program.

Kommunen är obligatorisk remissinstans vilket innebär en skyldighet att svara. Att kommunen är en så viktig part i processen beror på att kommunen oftast har den bästa lokalkännedomen om den valda sträckan.

Kommunen behöver väga in många olika intressen: hur ledningen kan påverka såväl omgivningen som stadsplanering och verksamheter.

Kommunen har ibland särskilt ansvar för kommunala naturreservat och vattenskyddsområden. Kommunen kan i detta skede tydliggöra i sitt yttrande om det kommer att behövas särskilda dispenser eller tillstånd utöver nätkoncessionen.

Det händer också att kommunen äger fastigheter eller vägar som berörs av ledningen. Därför kan kommunen behöva yttra sig även i egenskap av markägare och sakägare.

Oftast deltar färre myndigheter och organisationer vid remiss än vid samråd eftersom projektets utformning och sträcka har avgränsats.

Ei skickar alltid ut ansökningar om nätkoncession till några obligatoriska remissinstanser:

• Försvarsmakten
• Elsäkerhetsverket
• Försvarets radioanstalt.

Andra myndigheter som ofta får remissen är:

• Naturvårdsverket
• Skogsstyrelsen
• Sveriges geologiska undersökning (SGU)
• Trafikverket
• Sjöfartsverket.

Ei skickar även ansökan på remiss till företag vars verksamheter kan påverkas av ledningen. Om ledningsstolpar når över en viss höjd kan närliggande flygplatser behöva få remissen.

Ansökan remitteras också alltid till det elnätsföretag som har områdeskoncession (om det är ett annat företag än det sökande).

För de tillfrågade är det ett tillfälle att informera såväl elnätsföretaget som Ei om det finns särskilda faktorer att ta hänsyn till.

Innan elnätsföretaget kan bygga ledningen behövs tillgång till marken. Det är i ledningsrättslagen som rätten att dra en elförbindelse över någon annans mark regleras. Det är Lantmäteriet som prövar och beslutar om ledningsrätt, efter en ansökan från elnätsföretaget.

En ledningsrätt innebär ett intrång i fastighetsägarens äganderätt. I första hand ska elnätsföretag och fastighetsägare komma överens om villkoren för upplåtelsen. Om det saknas överenskommelse kan Lantmäteriet besluta om ledningsrätt. Då krävs bland annat att fördelarna av ledningsrättsupplåtelsen ska vara större än de olägenheter som den medför. Dessutom ska ledningsrätten upplåtas i den sträckning som vållar minst skada.

Mer om ledningsrätt hos Lantmäteriet Länk till annan webbplats.

Fastighetsägaren har rätt till ekonomisk kompensation. Är parterna inte överens om ersättningsbeloppets storlek kan Lantmäteriet även hjälpa till att värdera intrånget och besluta om ersättningen.

Läs även Svenska Kraftnäts sammanfattning Ersättning till berörda fastighetsägare Länk till annan webbplats.

Vid detaljprojektering tittar elnätsföretaget i fält på var eventuella stolpar ska stå. Ofta kan stolpar anpassas för att undvika till exempel fornlämningar eller skyddsvärda träd. Länsstyrelsen kan bevilja dispens för intrång i skyddad natur eller från bestämmelserna om artskydd.

Det är också berörda länsstyrelser som beslutar om tillstånd enligt kulturmiljölagen.

Ibland uppstår situationer vid själva byggandet av ledningen som elnätsföretaget inte förutsett. Det kan vara observation av en skyddad art som hittills inte varit känd vid platsen, eller fynd av en kulturmiljölämning. Då ska elnätsföretaget kontakta länsstyrelsen för ett samråd.

Elnätsföretaget kan behöva ha fortsatt kontakt med berörda kommuner även i genomförandeskedet. Det är till exempel vanligt att kommunen äger mark. Detta innebär bland annat att man är motpart till elnätsföretaget i frågor om markåtkomst.

Det är också vanligt att det är kommunen som beslutar om vissa tillstånd, till exempel tillstånd att genomföra åtgärder inom vattenskyddsområde. Det kan också krävas vissa tillfälliga dispenser under byggnationen av ledningen, till exempel för upplåtelse av allmän plats och transporter.

Det är också vanligt att det dyker upp samhällsbyggnadsfrågor kopplat till elnätsutbyggnaden. Det kan krävas bygglovshantering i vissa fall, till exempel för ställverk och transformatorstationer.

I samband med att en ledning byggs kan det också finnas risk för miljöfarliga utsläpp. Ibland innebär nybyggnation av en ledning att en gammal ledning ska rivas. Då behöver elnätsföretaget ha en dialog med kommunen för hantering av avfall.

Innan ledningen får tas i bruk behöver den få drifttillstånd av Elsäkerhetsverket.

Mer om ansökan om drifttillstånd och när det kan finnas undantag hos Elsäkerhetsverket Länk till annan webbplats.

Elnätsföretaget kan beroende på lokala förutsättningar behöva ordna fler tillstånd och avtal innan ledningen kan byggas. Det kan bli aktuellt med ersättningsfrågor eller att ordna flytt av andra ledningar.

Det händer ibland att ledningar behöver korsa allmän väg eller järnväg, vilket kräver tillstånd från Trafikverket.