2024-12-08 05:02:57
Bakgrund och genomförande - kommissionsförordningar
EU:s medlemsstater har beslutat att skapa en gemensam inre marknad för el och gas som syftar till att öka försörjningstryggheten, bidra till hållbar energiförsörjning och stärka konkurrensen på el- och gasmarknaderna till nytta för Europas energikunder.
Kommissionsförordningar (nätföreskrifter och riktlinjer, även kallade nätkoder) är detaljerade rättsligt bindande regler som har förhandlats fram och beslutats. Kommissionsförordningarna sätter spelreglerna för den gemensamma inre marknaden för el och gas.
Kommissionen kan anta delegerade akter efter att Europaparlamentet och rådet har delegerat befogenheten i en rättsakt. Den delegerade akten får inte omfatta mer eller ändra väsentliga delar av grundrättsakten.
Dessa regler har genomförts och i vissa fall revideras eller genomförs och det påverkar el- och gasmarknadens aktörer, till exempel nätföretag, producenter, elhandlare, tillverkare av utrustning, kunder och energitjänsteföretag.
Så här genomförs en kommissionsförordning (Delegerad akt)
- Kommissionen föreslår och antar delegerade akter efter samråd med expertgrupper. De består av företrädare från alla EU-medlemsstater och möts regelbundet eller vid enstaka tillfällen.
- Allmänheten och andra intressenter kan lämna synpunkter på förslagen under en fyraveckorsperiod. Det förekommer dock vissa undantag.
- Förslaget till lagstiftning antas genom kommittéförfarande (diskussion och omröstning i den, till exempel, gränsöverskridande elkommittén som inkluderar energiministerier (ECBC).
När kommissionen har antagit en delegerad akt har parlamentet och rådet i allmänhet två månader på sig att komma med invändningar. Om inga invändningar ges så träder den delegerade akten ikraft.
Kommissionsförordningarna beskriver inom vilka områden mer detaljerade metoder och villkor ska arbetas fram. Det görs av transmissionsföretagen och/eller distributionsföretagen eller de nominerade elmarknadsoperatörerna.
Förslagen lämnas till ACER om det rör hela EU, till de berörda tillsynsmyndigheterna i en kapacitetsregion eller till en enskild tillsynsmyndighet om det rör sig om ett nationellt förslag, i Sverige är det Energimarknadsinspektionen (Ei), som antingen kan godkänna eller begära ändringar av förslaget. Som huvudregel gäller att en sådan process får ta högst sex månader. Men tiden kan förlängas, exempelvis om tillsynsmyndigheterna begär ändring.
Därefter ska de genomföras.
Om den grupp av tillsynsmyndigheter som ska samordna sina beslut inte kan komma överens ska ärendet överlämnas till Acer. I sådant fall beslutar Acer om metoderna och villkoren istället. Innan Acer kan fatta ett beslut, så måste Acer få stöd av en majoritet av de nationella tillsynsmyndigheterna för sitt förslag till beslut.
Aktörernas intressen bevakas bland annat av en europeisk kommitté av intressenter (European Stakeholder Committees). Aktörer som distributionsnätsföretag, elhandlare och elproducenter involveras även direkt i utarbetande av metoder och villkor genom att transmissionsnätsföretagen och/eller EU-DSO eller NEMO:s oftast har skyldighet att hämta in synpunkter innan förslagen lämnas till tillsynsmyndigheterna. Ei och övriga tillsynsmyndigheter har även i flera fall valt att genomföra egna samråd.
De godkända metoderna och villkoren ska genomföras av de aktörer som lämnat in respektive förslag, det vill säga berörda transmissionsnätsföretag och/eller EU-DSO eller NEMO. Enligt flertalet kommissionsförordningar ska tidsramen för genomförandet vara inom 12 månader efter beslut från tillsynsmyndigheten, med undantag från de fall där de relevanta tillsynsmyndigheterna är överens om att förlänga denna tid eller där andra tidsramar fastställs i kommissionsförordningarna.
Tiden för genomförande är därför ofta en lång process eftersom metoderna och villkoren i många fall kräver utveckling av gemensamma verktyg och IT-strukturer.
Centrala roller i genomförandet
Europeiska kommissionen och Acer
Europeiska kommissionen har tagit initiativ till ett flertal förordningar och lotsat förslagen genom beslutsprocessen. Kommissionens roll är också att följa upp att medlemsstaterna följer de beslutade reglerna.
Acer är en myndighet som ska främja samarbetet mellan energitillsynsmyndigheterna i Europa. Den har haft en viktig roll i arbetet med att ta fram förordningarna. Acer tar över beslutsfattandet om de europeiska tillsynsmyndigheterna inte är överens.
Transmissionsnätsföretagen och deras nätverk
Transmissionsnätsföretagen är systemansvariga för överföringssystem i EU.
Många förordningar handlar om att ge ramar för de metoder och villkor som transmissionsnätsföretagen ska utarbeta på egen hand eller tillsammans med andra europeiska transmissionsnätsföretag.
venska kraftnät är systemansvarig för el i Sverige och är medlem i ENTSO-E, ett europeiskt nätverk för transmissionsnätsföretag inom elområdet. Nätverket har en central roll i att ta fram förslag till metoder och villkor.
Swedegas är Sveriges transmissionsnätsföretag för gas och är medlem i ENTSOG, det europeiska nätverket för transmissionsnätsföretag för naturgas.
Nominerade elmarknadsoperatörer, Nemo
Det ska finnas minst en nominerad elmarknadsoperatör, Nemo, i varje elområde. I Sverige är det Ei som utser Nemo. De nominerade elmarknadsoperatörerna, de utsedda elbörserna, ska utföra den gemensamma dagen före- och intradagskopplingen, och har en central roll enligt förordningarna. Här kan du läsa mer om bedriva elbörsverksamhet
Energimarknadsinspektionen (Ei) - nationell tillsynsmyndighet
Varje medlemsstat ska utse en nationell energitillsynsmyndighet. Energimarknadsinspektionen (Ei) är tillsynsmyndighet i Sverige.
Tillsynsmyndigheternas viktigaste uppgift i genomförandet av förordningarna är att godkänna de metoder och villkor som föreslås av transmissionsnätsföretag och nominerade elmarknadsoperatörer, godkänna ansökningar och meddela undantag.
Tillsynsmyndighetens uppgift är också att följa upp genomförandet av bestämmelser som följer direkt av förordningarna såväl som beslutade metoder och villkor. Mer om energimarknadens aktörer
European Stakeholder Committees
Det är viktigt att intressenterna som är berörda av kommissionsförordningarna ges möjlighet att engagera sig och ställa frågor. Därför finns European Stakeholder Committees, ESC.
Så här tas en kommissionsförordning fram
- Europeiska kommissionen identifierar och prioriterar
Första steget i processen är att Europeiska kommissionen identifierar och prioriterar inom vilka områden gemensamma europeiska regler ska tas fram. - Acer tar fram ramriktlinje
Efter detta steg tar Acer fram ramriktlinjer i samarbete med alla medlemsstaters tillsynsmyndigheter. Innan Acer beslutar om en ramriktlinje erbjuds möjlighet till samråd, och remissynpunkter samlas in muntligt och skriftligt från olika intresseorganisationer. På detta vis har svenska aktörer och intressenter möjlighet att lämna synpunkter. - ENTSO bereder
När ramriktlinjerna beslutats skriver det europeiska nätverket av transmissionsnätsföretag, ENTSO-E (för el) och ENTSOG (för gas) och/eller det europeiska nätverket för distributionsnätsföretag, EU-DSO (för el), ett förslag till förordning. Det görs i samarbete med alla europeiska transmissionsnätsföretag och/eller distributionsnätsföretag. Sverige representeras av Svenska kraftnät för el och Swedegas för naturgas när det gäller transmissionsnätsföretag. Även i denna fas genomförs samråd. - Acer granskar
När ENTSO och/eller EU-DSO är klara med ett förslag till förordning granskar Acer förslaget för att bedöma om det är i linje med ramriktlinjen. Acer lämnar ett positivt eller negativt yttrande till ENTSO och/eller EU-DSO. - Omarbetning efter Acer:s granskning
ENTSO och/eller EU-DSO justerar förslaget för att sedan låta Acer ta ställning på nytt. Om Acer inte har några invändningar föreslår Acer Europeiska kommissionen att reglerna ska antas. - Förberedande lagstiftningsprocess mellan Europeiska kommissionen, medlemsstaterna, Acer och ENTSO och/eller EU-DSO
När Acer lämnat ett positivt yttrande till Europeiska kommissionen, är det kommissionens uppgift att se till att reglerna blir juridiskt bindande i form av en förordning. Det innebär att reglerna inte behöver införas i den nationella lagstiftningen, eftersom en förordning gäller direkt i varje medlemsstat. De förslag till regler som utarbetats av ENTSO-E och/eller EU-DSO respektive ENTSOG går till kommittéförfarande. - Allmänheten och andra intressenter kan lämna synpunkter på förslaget under en fyraveckorsperiod innan kommittén röstar om det.
- Kommittén inleder ett slutförande av förslaget till förordning
Kommittéförfarandet är medlemsstaternas process för att godkänna en förordning. Under denna process kan texter och innehåll ändras. - Förordningen träder i kraft
Europeiska kommissionen antar förordningen vid ett kommissionsbeslutsmöte. Sedan publiceras förordningen i Europeiska unionens tidning (EUT) och träder i kraft 20 dagar efter publicering.
Förordningen börjar gälla direkt i Sverige (eventuella undantag beskrivs i förordningen).
Rapport och broschyr som kortfattat beskriver kommissionsförordningarna
I regleringsbrevet för 2018 fick Ei i uppdrag att på ett enkelt sätt sammanfatta hur de nya kommissionsförordningarna och kompletterande regelverken på nationell nivå (inklusive myndighetsföreskrifter) kommer att påverka den svenska elmarknaden och dess aktörer. Ei gjorde en rapport och en sammanfattande broschyr av rapporten som kortfattat beskriver el- och gasmarknaderna, kommissionsförordningarna, deras konsekvenser och vad som pågår i genomförandet.
I regleringsbrevet (2016) fick Ei uppdrag att utreda behovet av kompletterande nationella föreskrifter med anledning av att några av de nya kommissionsförordningarna hade trätt i kraft, eller förväntades träda i kraft. Vi bedömde att det i flera fall var nödvändigt med anpassningar av det svenska regelverket med anledning av de nya kommissionsförordningarna.