Årlig sammanställning av hinder för efterfrågeflexibilitet — sammanfattning av workshop 20 oktober 2021

Enligt elförordningen ska Energimarknadsinspektionen (Ei) varje år följa upp vilka tekniska krav och andra villkor som finns för tillhandahållandet av tjänster för efterfrågeflexibilitet. Ei har i år, liksom förra året, valt att genom en öppen inbjudan till marknadsaktörer genomföra undersökningen av hinder för efterfrågeflexibilitet i workshopformat. Workshopen hölls den 20 oktober. Här är en sammanfattning av workshopen.

Syftet med workshopen är att bredda dialogen med olika marknadsaktörer och få ökad förståelse för de hinder som upplevs i samband med tillhandahållandet av tjänster för efterfrågeflexibilitet. Det var cirka 70 deltagare under workshopen med en bred representation från olika aktörsgrupper.

Under workshopen sammanfattade Ei resultat och slutsatser från förra årets undersökning, externa talare hade bjudits in för att prata om sina erfarenheter och deltagarna fick möjlighet att komma med inspel i första hand via korta digitala enkätfrågor och via chatten.

Förra årets undersökning av hinder för efterfrågeflexibilitet

Ei sammanfattade resultaten och slutsatser från förra årets undersökning. Då såg vi att nätföretagen inte ställer tekniska krav eller villkor som inte är motiverade av säker, tillförlitlig och effektiv drift av elnätet. Vi kunde konstatera att marknaden och regler för efterfrågeflexibilitet är under utveckling, vilket är i linje med det ökade fokuset på flexibilitet i befintliga och kommande regelverk. Den pågående regelutvecklingen bedömdes i hög utsträckning adressera de hinder som kom fram i 2020 års undersökning.

Externa talare delade med sig av sina erfarenheter och deltagarna fick möjlighet att komma med inspel

Externa talare från Ntricity, Krafthem och Tibber ombads inför workshopen att berätta om sina erfarenheter utifrån de tre mest betydande hinder för tjänster för efterfrågeflexibilitet som de ser och göra ett medskick om vad de ser som den mest betydande framgångsfaktorn. Efter varje talare fick workshopdeltagarna möjlighet att svara på om de delade bilden som talaren presenterade och möjlighet att ge inspel.

Ntricity berättade att de ser att regelverken kring olika marknader för flexibilitet behöver ta hänsyn till samverkanseffekter. Detta för att regelverken ska kunna ge så bra förutsättningar som möjligt, exempelvis regelverken kring oberoende aggregatorer, BSP-/BRP-rollen* och intäktsramsregleringen. Ntricity berättade även att när det gäller batterilager finns det inte någon ”best practice” för utformningen av nättariffer. Här lyfte Ntricity fram vikten av samarbete mellan olika aktörer och möjligheten att testa pilottariffer för exempelvis resurser med mycket flexibilitet.

Ntricity berättade också att det är viktigt att inte bygga in sig i en teknik eller affärsmodell som fokuserar enbart på stödtjänster, utan att det även är viktigt att få med flexibilitetstjänster på region- och lokalnätsnivå. Ntricity berättade att lönsamhet finns i affärsmodeller för områden som ännu inte är öppna för flexibilitet. De framgångsfaktorer som Ntricity lyfte fram var att ta initiativ, vara kreativ och hitta nya vägar.

Efter Ntricitys presentation svarade drygt 70 procent av deltagarna att de i ganska hög eller hög utsträckning delar den bilden som presenteras. Några deltagare svarade att man inte vet om man delar bilden, och ett fåtal svarar att de inte berörs av den bild som presenteras. Deltagarna kom med inspel och frågor som bland annat berörde vikten av ett systemperspektiv, flexibilitetsmarknadens roll och samverkan med stödtjänstmarknaden, att det är viktigt med incitament att upphandla flexibilitetstjänster för elnätsföretag och att det är viktigt med tydliga regler.

Krafthem berättade att det idag är tekniskt sett fullt möjligt att aggregera resurser och styra dessa och menade att dagens hinder i stället är främst administrativa. Förkvalificering skulle kunna förenklas och optimeras, men Krafthem betonade att detta inte utgör någon flaskhals, utan kan ses som ett rimligt hinder. Krafthem berättade att aktörerna på marknaden måste ha respekt för att detta är en pågående lärandeprocess och att förkvalificering trots allt är en rimlig väg framåt men att förbättringar kan ske över tid.

Även intäktsramsregleringen sågs av Krafthem som ett långsiktigt hinder som måste adresseras. Här menade Krafthem att elnätsföretag bör tillåtas att ta ut en vinstkomponent då man löser elnätsproblematik med hjälp av flexibilitetstjänster. Enligt Krafthem uppstår idag en skev marknad, där vissa elnätsföretag har problem med kapacitetsbrist och därför har ett intresse i flexibilitetstjänster eftersom de annars riskerar straffavgifter. De menar därför att det vore gynnsamt om det fanns incitament för samtliga aktörer att jobba med flexibilitet. Idag är det svårt för aggregatorer att hitta kunder och aggregatorerna behöver se incitament för att kunna aggregera över hela Sverige.

Den mest akuta flaskhalsen menade dock Krafthem utgörs av avsaknaden av regelverk för oberoende aggregatorer. Idag behöver Krafthem dela upp sina aggregerade resurser på flera olika balansansvariga. Detta innebär en sämre statistisk förutsägbarhet då en flexibilitetsportfölj kan innehålla tusentals elbilar fördelat över 30-talet balansansvariga. Därför skulle det vara önskvärt att aggregera resurser oberoende av balansansvariga. Krafthem berättade att om alla resurser i stället kan ingå i en gemensam portfölj under flera balansansvariga skulle prognoserna bli bättre. De berättade att det som aggregator är viktigt att kunna visa för elnätsföretagen att de kan leverera det som utlovas.

Efter Krafthems presentation svarade knappt 80 procent av deltagarna att de i ganska hög eller hög utsträckning delar den bild som presenteras. Några deltagare svarade att man inte vet om man delar bilden, och ett fåtal svarar att de inte berörs av den bild som presenteras. Deltagarna kom med inspel och frågor som bland annat berörde cybersäkerhet, kommunikation mellan aggregatorer och balansansvariga parter samt eventuella utmaningar med att aggregera flera mindre laster så som elbilsladdning.

Tibber berättade att de ser att mätning på resursnivå eller undermätning ofta inte har den tidsupplösning som behövs. De nämnde även att det är komplext att definiera referensprofiler (eng. baselines), det vill säga hur en kunds eller flera kunders förbrukning hade sett ut om kunden/kunderna inte hade bidragit med sin flexibilitet. En referensprofil kan jämföras med faktisk förbrukning, för att kunna se hur mycket flexibilitet som har aktiverats. Ett annat hinder är lösningar som inte är skalbara, till exempel att det ibland krävs manuell registrering av resurser på marknaden, något som kan fungera om det är fem resurser, men blir utmanande om en aggregator har tusentals resurser. Tibber berättade att automatisk registrering är en viktig förusättning vid aggregering av mindre resurser.

Ett ytterligare hinder var enligt Tibber den utmaning som uppstår när förbrukning som har styrts ner av en oberoende aggregator under en timme behöver tas igen under följande timmar, exempelvis när det handlar om uppvärmning. Den förbrukning som styrs ner kan avräknas i avräkningsprocessen, men Tibber ställde frågan om vem som blir ansvarig för den förbrukning som tas igen och hur den ska avräknas.

Efter Tibbers presentation svarade 85 procent av deltagarna att de i ganska hög eller hög utsträckning delar den bilden som presenteras, och resterande av deltagarna som svarat anger att de inte vet om de delar bilden. Deltagarna kom med inspel som berörde bland annat prissignaler för flexibilitet. Det handlade till exempel om att elpriset och de prissignaler som uppstår i elnätet inte är samtidiga och att det kan göra att nya pristoppar kan uppstå vid styrning. Deltagarna nämnde också att det kan vara svårt att veta vad kunderna vill ha för ersättning för sin flexibilitet och att det kan finnas utmaningar med att uppnå lönsamhet när effekttoppar på lokal nivå inträffar mycket sällan.

Viktigt med säkerhet

Under workshopens avslutande del ställde Ei frågan om vilka krav eller hinder som deltagarna tycker bör ställas på tjänster för efterfrågeflexibilitet. Av svaren framgår att det som deltagarna framför allt tyckte var viktigt var säkerhet, både i termer av cybersäkerhet och leveranssäkerhet, tillgänglighet, uthållighet samt att bära kostnader för de obalanser som orsakas.

Presentationerna från Workshopen finns att läsa här. Pdf, 8.3 MB.

Vad händer härnäst?

Rapporten Tjänster för efterfrågeflexibilitet kommer att publiceras i slutet av året. Här hittar du Ei:s rapporter från tidigare år.

Synpunkter

Fram till den 17 november tar Ei gärna emot synpunkter relaterade till innehållet i workshopen. Skicka era synpunkter till Ei:s registrator (se e-post lite längre ner) och märk ditt mejl med Tjänster för efterfrågeflexibilitet.

* Den tidigare balansansvarsrollen (enligt artikel 2.14 i förordning (EU) 2019/943) delas i två roller, Balansansvarig part (BRP) och Leverantör av balanstjänster (BSP).