Ungefär 40 personer deltog på workshopen och merparten representerade elnätsföretag, men även aktörer som Svenska kraftnät, elhandelsföretag, intresseorganisationer och kommuner/regioner deltog. Workshopen var givande och visade att elnätsföretag befinner sig i början av en övergångsperiod där flera delar återstår, bland annat behöver produkter tas fram och incitament komma på plats.
Här hittar du en mer detaljerad sammanfattning av det som diskuterades på workshopen
Enligt elförordningen (2013:208) ska Ei varje år följa upp vilka tekniska krav och andra villkor som finns för tillhandahållandet av tjänster för efterfrågeflexibilitet. Tidigare år har uppföljningen skett via en enkät till elnätsföretag samt till marknadsaktörer såsom elhandlare och energitjänsteföretag. I år har Ei valt att bjuda in marknadsaktörer och elnätsföretag till två separata workshops. Den workshop som vände sig till marknadsaktörer som tillhandahåller tjänster för efterfrågeflexibilitet hölls den 17 september, medan workshopen riktad till elnätsföretag hölls den 8 oktober.
Syftet med den ansats som görs i år är att bredda dialogen med marknadsaktörer och få ökad förståelse för de hinder som upplevs. Workshopen den 8 oktober bestod huvudsakligen av tre pass där det första passet fokuserade på tekniska krav och/eller andra villkor som ställs vid tillhandahållandet av tjänster för efterfrågeflexibilitet, och det andra och tredje passet fokuserade på utmaningar respektive möjligheter med att använda tjänster för efterfrågeflexibilitet i nätverksamheten.
Tekniska krav och villkor vid tillhandahållande av efterfrågeflexibilitet
Ei inledde det första passet med att redogöra för att det finns vissa krav och villkor för den som levererar tjänster för efterfrågeflexibilitet som är formulerade i några förordningar och föreskrifter, som i EU-förordningarna Anslutning av förbrukare (DCC) och Drift av elöverföringssystem (SO), samt i Ei:s föreskrifter (EIFS 2019:7) om fastställande av krav på datautbyte mellan elnätsföretag och betydande nätanvändare.
Vissa tjänster finns redan på marknaden, framförallt på transmissionsnivå men marknadsutveckling pågår på alla nivåer. Det är nya typer av tjänster och de är under utveckling, men för att öka vår förståelse har vi frågat, nätföretag om tekniska krav och villkor som bör ställas på tillhandahållande av efterfrågeflexibilitet.
Inför workshopen frågade vi anmälda deltagare "vilka tekniska krav och/eller andra villkor ställer ni på marknadsaktörer som vill erbjuda tjänster i form av ändrad förbrukning?". Majoriteten av de som svarade anger att de begär fullmakt av företag som vill ha en kunds mätdata, att kunden uppfyller kraven i allmänna avtalsvillkor och föreskrifter.
Under workshopen frågade Ei Vilka tekniska krav/villkor tycker du man bör ställa på marknadsaktörer som vill tillhandahålla efterfrågeflexibilitet?. Baserat på svaren som gavs, kan vi se olika krav som produktkrav (aktivering av tjänster under en viss tid), krav på interoperabilitet (användning av plattform, API/applikationsprogrammeringsgränssnitt, på engelska application programming interface), krav på datautbyte (prognos för tillgång), tekniska krav (styrsystem), krav på information till nätföretag, och även krav på balansansvar. Det kom också fram att man anser att tjänsten för efterfrågeflexibilitet endast bör användas om den kan påverka nätbehovet genom exempelvis utjämning av belastning och öka överföringsförmåga samt att tjänsten bör vara pålitlig i termer av att det ska gå att säkerställa att tjänsten levereras när den avropas/behövs.
Utmaningar vid användning av tjänster för efterfrågeflexibilitet i nätverksamhet
Under det pass som handlade om utmaningar med tjänster för efterfrågeflexibilitet presenterade Ei svar på frågan, som vid anmälningstillfället ställts till deltagarna, om vilka tre mest betydande utmaningar man ser med tjänster för efterfrågeflexibilitet. De som svarat lyfte framförallt bristande ekonomiska incitament, otydligheter i regelverket och svårigheter att påverka kundens beteenden. Den resterande delen av passet fokuserade på utmaningar med användning av dessa tjänster i nätverksamheten, för att öka förståelsen för hur nätföretagen ser på att använda flexibilitet som en integrerad del av nätplaneringen.
Deltagarna fick svara på hur man ser på att ha flexibilitetsresurser som en integrerad del i nätplaneringen. Många lyfte aspekter som att det finns osäkerheter och utmaningar, bland annat kopplat till tillgänglighet. Det framgick vidare att flexibilitetstjänster ses som kostnadsdrivande och att man anser att det behövs tydliga incitament för en sådan användning. De svarande lyfte även att flexibilitetstjänster utgör ett komplement som möjliggör fler kunder och som kan bli nödvändigt, men att det inte ersätter nätutbyggnad.
På frågan om man skulle behöva ha flexibilitetsresurser som en integrerad del i nätplaneringen svarade majoriteten av deltagarna nej, eller att behovet inte finns idag. Det fanns även svarande som menar att man behöver flexibilitetsresurser, av anledningar som att det möjliggör fler kunder, att nätutbyggnad tar lång tid samt att nätbehovet kan ändras snabbt. Majoriteten av deltagarna svarar vidare att det finns planer på att börja använda flexibilitetstjänster inom ett till fem år, med tyngdpunkt på inom ett år.
Deltagarna fick även svara på vilken aktör som man upplever är den som driver marknadsutveckling just nu. Svaren visar att deltagarna ser att det främst är elnätsföretagen som driver marknadsutvecklingen och särskilt lyftes de aktörer som driver relevanta pilotprojekt.
I syfte att få en fördjupad förståelse för utmaningar kring att integrera flexibilitetstjänster i nätplaneringen bjöds två externa talare in från Vattenfall Eldistribution respektive Lokalkraft. Vattenfall Eldistribution delade med sig av erfarenheter från Coordinet och Sthlmflex, bland annat att det finns utmaningar med validering av flexibilitetsleveranser och osäkerheter kopplat till vad som gäller för användning av flexibilitet i nätplanering och intäktsreglering. Vidare lyftes att nätplanering har ett långsiktigt perspektiv och att behovet av flexibilitet behöver planeras över tid, vilket försvåras av temperaturvariationer och kontinuerliga besked om nätinvesteringar samt uppdaterade prognoser för framtida behov.
Baserat på dessa erfarenheter menar man att en viktig framgångsfaktor är koordinering och samarbete. Lokalkraft ser möjligheter med flexibilitetstjänster för lokala elnätsföretag bland annat i form av att möjliggöra hantering av toppeffekter som kommer av nya uttagsmönster, exempelvis vid laddning av elbilar. Flexibilitetslösningar jämförs med traditionell nätutbyggnad där man lyfter utmaningar som exempelvis att detta är nya tekniska lösningar där det finns en osäkerhet i robusthet, samt att man framhåller att nätföretaget behöver säkerställa att flexibiliteten aktiveras.
Möjligheter med tjänster för efterfrågeflexibilitet
Ei inledde den avslutande delen av workshopen med att konstatera att det sker förändringar i elsystemet och att utvecklingen väntas fortlöpa. Det traditionella elnätet som huvudsakligen användes för överföring av el till kunder väntas i allt större utsträckning även användas för överföring från kunder som blir så kallade prosumenter. Det förväntas komma nya former att elanvändning i allt högre utsträckning, exempelvis elbilar som behöver "tankas" och kan därmed behöva ta ut mycket elenergi under en kort tid. På produktionssidan sker också en förändring mot att allt mer intermittent produktion och mer kraftelektronik ansluts till nätet. Förutsättningarna för transmission och distribution blir mer komplexa och oförutsägbara. Tjänster för efterfrågeflexibilitet kan anses vara en av de mekanismer som kan möjliggöra att hantera dessa förändringar i elsystemet.
Inför workshopen frågade vi de anmälda deltagarna Vilka är de mest betydande möjligheterna ni ser med tjänster för efterfrågeflexibilitet?. Majoriteten angav optimering av aggregerad lastprofil mot överliggande nät, hantering av lokala flaskhalsproblem, hantering av driftproblem samt att upprätthålla effektbalansen vid stora inslag av intermittent produktion i elnätet. Det framkom även att tjänster för efterfrågeflexibilitet inte kan ersätta nätutbyggnad, men att de kan hjälpa nätföretagen vid tillfälliga utmaningar i nätet. Nyttan av efterfrågeflexibilitet ansågs av svarande också vara beroende av var i nätet dessa utmaningar finns, exempelvis fysiska flaskhalsar vid ny exploatering. Man spekulerade vidare i att det förmodligen kommer att vara större kunder och aggregatorer som blir de främsta leverantörerna av efterfrågeflexibilitet.
Under workshopen frågade Ei Vilka tre mest betydande möjligheter ser du med att använda tjänster för efterfrågeflexibilitet?. Svaren var många, men dessa kan delas upp i två grupper. En grupp relaterade möjligheterna med efterfrågeflexibilitet till teknisk hantering av nätet som kapacitet i nätet och balansering av nätet (kapa effekttoppar, lastbalansering, optimera nätnyttjande, hantera kapacitetsbrist, med mera), medan den andra gruppen relaterade till ekonomiska aspekter så som bland annat att sänka abonnemang mot överliggande nät, skjuta upp investeringar och sänka kostnader på effekttariffer.