Anslutningsavgifter

Föreskrifterna omfattar samtliga elnätsföretag som är nätkoncessionshavare och alla kunder som ansluter, återansluter eller höjer den avtalade effekten för en elektrisk anläggning.

Ei konstaterar att viss osäkerhet kan uppstå i inledningsskedet, men bedömer att det nya mer detaljerade regelverket i form av föreskrifterna totalt sett minskar tolkningsutrymmet jämfört med dagens ordning. Möjligheten till prövning hos Ei finns kvar och ska bidra till en successiv enhetlig praxis.

Ja. Ei kommer att följa upp tillämpningen genom tillsyn, prövningar och dialog med aktörer. Vid behov kan föreskrifterna justeras för att hantera oönskade effekter.

Frågor som gäller specifika anslutningsärenden kan du mejla till Ei. Se kontaktuppgifter nedan.

För att begära prövning behöver du fylla i en blankett som finns på den här sidan: Prövning av villkor för anslutning.

Den viktigaste och mest samlade beskrivningen av bakgrunden, syftet, vägvalen och de förväntade konsekvenserna finns i konsekvensutredningen som hör till föreskrifterna. Där redovisas bland annat identifierade problem, alternativa lösningar, Ei:s bedömningar samt konsekvenser för olika aktörer.

Konsekvensutredning avseende föreskrifter och allmänna Länk till annan webbplats.
råd om anslutningsavgifter för elektriska anläggningar Länk till annan webbplats.

En anslutningsavgift är en engångsavgift som tas ut för att ansluta en elektrisk anläggning till en ledning eller ett ledningsnät. Även återinkoppling av befintliga anläggningar och höjning av avtalad effekt räknas som anslutning.

Huvudprincipen är att anslutningsavgiften ska vara grund, vilket innebär att den anslutande kunden i huvudsak betalar för kundspecifika kostnader fram till och med närmaste faktiskt matande eller mottagande transformatorstation (i lokalnät) eller närmaste faktiskt matande eller mottagande nätdel som ägs av elnätsföretaget (i region- och transmissionsnät).

Kundspecifika kostnader är kostnader för åtgärder som är nödvändiga för att ansluta just den aktuella anläggningen. Om åtgärderna även kommer andra befintliga eller framtida kunder till godo ska kostnaderna fördelas proportionerligt.

Kostnader ska fördelas utifrån den anslutande anläggningens avtalade effektbehov i förhållande till nätdelarnas dimensionerande kapacitet. Fördelningen ska spegla den proportionerliga belastningen på nätdelarna.

Ja. Kostnader för genomförda åtgärder och befintliga anläggningstillgångar ska ingå i anslutningsavgiften. Vid beräkningen ska elnätsföretagen utgå från det åldersjusterade värdet i kapitalbasen.

Ja. Elnätsföretag får använda schablonvärden som är framtagna i enlighet med tillämplig branschstandard, till exempel Elnätsbranschens riktlinjer Länk till annan webbplats. (EBR). Schablonisering syftar till att förenkla administrationen och öka förutsägbarheten.

Huvudregeln är att anslutningsavgiften ska vara grund och förutsägbar. I vissa situationer skulle dock en strikt tillämpning av huvudregeln innebära att elnätsföretagen bara får täckning för en liten del av den faktiska kostnaden för att möjliggöra anslutningen. Då riskerar återstående kostnader att i stället belasta kundkollektivet via överföringsavgifter. Undantagsbestämmelsen behövs för att kunna hantera sådana situationer på ett skäligt och kostnadsriktigt sätt.

Undantagsbestämmelsen säkerställer även en balans mellan enkelhet och förutsägbarhet i normalfallen, och kostnadsriktighet i mer komplexa fall. På så sätt minskar risken för att kostnader som orsakas av en enskild anslutning vältras över på övriga nätkunder, samtidigt som huvudregeln fortsatt gäller för de allra flesta anslutningar.

Undantaget innebär att elnätsföretag i vissa fall ska ta ut en djupare anslutnings­avgift än vad huvudprincipen anger. Detta är möjligt om elnätsföretaget annars endast skulle få kostnadstäckning för en liten del av den totala kostnaden eller om det finns andra särskilda skäl.

Exempel på särskilda skäl är när:

• en anläggning är avsides belägen och anslutningen kräver omfattande åtgärder bakom närmaste faktiskt matande eller mottagande transformatorstation respektive nätdel samtidigt som nätdelarna endast kommer att användas av en eller ett fåtal anläggningar.
• en anläggning inte är avsides belägen men använder nätdelarna i betydande omfattning i förhållande till andra anläggningar.
• det krävs åtgärder i överliggande nät för att kunna ansluta en anläggning och åtgärderna primärt inte medför någon nytta för kundkollektivet eller elnätsföretaget.
• en anläggning ska anslutas till ett nät med begränsat kapacitet och det krävs omfattande åtgärder i maskat nät.
• en anläggning endast kommer att användas under en begränsad tid och det krävs omfattande åtgärder för att kunna ansluta anläggningen.

Nej. Undantaget får bara tillämpas när förutsättningarna i bestämmelsen är uppfyllda. Elnätsföretagen måste kunna motivera varför huvudregeln inte är tillräcklig och visa att kostnaderna annars i oproportionerlig utsträckning skulle belasta kundkollektivet. Bedömningen kan prövas av Ei.

Det är inte möjligt att i förväg förutse alla situationer som kan uppstå i praktiken. En generellt hållen undantagsregel skapar flexibilitet och gör det möjligt att hantera oförutsedda fall utan att regelverket blir onödigt detaljerat eller komplext.

För anläggningar med en mätarsäkring om högst 25 ampere ska anslutnings­avgiften utformas med hjälp av schabloner. Avgiften baseras på fågelvägs­avståndet mellan närmaste matande eller mottagande transformatorstation och anslutningspunkten, upp till 600 meter.

Fågelvägsavstånd används för att skapa en enkel, transparent och enhetlig metod som minskar risken för tröskeleffekter och strategiskt beteende, samtidigt som den administrativa bördan begränsas.

Om fågelvägsavståndet överstiger 600 meter ska anslutnings­avgiften bestå av en schabloniserad del upp till 600 meter och en individuell avgift för sträckan därutöver, beräknad enligt huvud­principerna i föreskrifterna.

Undantaget innebär att elnätsföretag i vissa fall ska ta ut en djupare anslutningsavgift än vad huvudprincipen anger. Detta är möjligt om elnätsföretaget annars endast skulle få kostnads­täckning för en liten del av den totala kostnaden eller om det finns andra särskilda skäl.

Formuleringen innebär att kostnader för den transformator­station som matar den aktuella anläggningen ska beaktas vid beräkningen av anslutnings­avgiften. Detta gäller oavsett om transformatorstationen uppförs i samband med anslutningen eller om den redan finns i nätet.

Vid värderingen ska de kostnader användas som kommer att ingå i kapitalbasen när anläggningarna har uppförts och tagits i drift. Att anläggningarna ännu inte finns upptagna i kapitalbasen påverkar inte vilka kostnader som ska läggas till grund för värderingen.

EBR:s kostnadskatalog får användas både för planerade åtgärder och för befintliga anläggningar. Syftet är att möjliggöra en schabloniserad och enhetlig värdering av anläggningar och kostnader. Därigenom kan nätkoncessionshavaren använda samma metodik för såväl nya som befintliga anläggningar. Det är också lämpligt att tillämpa schablonisering för det åldersavdrag på anläggningar som ska göras enligt föreskrifterna. Detta för att uppnå en enhetlig och transparent avgift.

Ei konstaterar att det tidigare undantaget strider mot EU-rätten. Avgifter måste vara objektiva och icke diskriminerande, vilket gör generella avgiftsundantag för vissa kundgrupper otillåtna. En ordning där avgift inte får tas ut vid anslutning av specifika anläggningar skulle innebära att övriga kundkollektivet subventionerar dessa.