2026-02-10 03:41:21

EU-direktiv och förordningar i sammanfattning

Här beskriver vi kortfattat EU-direktiv och förordningar inom Energimarknadsinspektionens (Ei) verksamhets­område.

Direktiv

Ett direktiv sätter upp vilka mål som medlemsländerna ska uppnå, men länderna får själva bestämma hur det ska gå till. I Sverige införlivas ett direktiv genom lag, förordning eller föreskrifter.

Till skillnad från förordningar blir ett direktivs bestämmelser bindande för andra fysiska eller juridiska personer först efter att det har införlivats i den nationella lagstiftningen. Endast i undantagsfall kan ett direktiv åberopas direkt inför en nationell domstol likt en nationell lag eller en förordning.

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU innehåller gemensamma regler för produktion, överföring, distribution, energilagring och leverans av el, samt bestämmelser om konsumentskydd.

Genom att utnyttja fördelarna med en integrerad marknad syftar direktivet till att säkerställa överkomliga, transparenta energipriser och energikostnader för konsumenterna, en hög grad av försörjningstrygghet och en smidig övergång till ett hållbart koldioxidsnålt energisystem.

Det innehåller också regler om öppet tillträde till den integrerade marknaden, tredje parts tillträde till överförings- och distributionsinfrastruktur, samt krav avseende åtskillnad och regler om oberoende för tillsynsmyndigheter i medlemsstaterna. Elmarknadsdirektivet implementeras i Sverige i huvudsak i ellagen.

Syftet med direktivet är att förbättra energieffektiviteten i hela energikedjan, från produktion, överföring, distribution och till slutanvändning av energi. Det är tillämpligt på alla energislag. Energieffektivitet ska även behandlas som en energikälla i sig.

Principen om energieffektivitet är en övergripande princip som ska beaktas i alla sektorer, även utanför energisystemet. Bestämmelserna i direktivet ska gynna miljön, förbättra luftkvaliteten och folkhälsan, minska utsläppen av växthusgaser, förbättra energitryggheten, sänka energikostnaderna för hushåll och företag, bidra till att lindra energifattigdomen och öka konkurrenskraften, ge fler jobb och ökad ekonomisk verksamhet i hela ekonomin, och därmed förbättrad livskvalitet för medborgarna.

Unionens klimatneutralitetsmål kräver en rättvis energiomställning, en ökad energieffektivitet och betydligt högre andelar energi från förnybara energikällor i ett integrerat energisystem.

Direktivet innehåller bestämmelser om:

  • ekonomiskt stöd till el från förnybara energikällor
    om egenanvändning av sådan el och användning av energi från förnybara energikällor inom värme- och kylsektorn och transportsektorn
  • regionalt samarbete mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredjeländer
  • ursprungsgarantier, om administrativa förfaranden och om information och utbildning.

I direktivet fastställs dessutom hållbarhetskriterier och kriterier för minskade växthusgasutsläpp för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen.

Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas innehåller bestämmelser som syftar till utfasning av fossila bränslen på marknaderna för naturgas och vätgas.

Syftet är att skapa en integrerad, konkurrensutsatt och transparent marknad för naturgas i unionen samt underlätta naturgassystemets övergång till ett integrerat och mycket effektivt system som bygger på förnybar gas och koldioxidsnål gas. Direktivet innehåller också regler för transport, leverans och lagring av vätgas med hjälp av vätgassystemet, samt regler om den sektorns organisation och funktion, tillträde till marknaden samt drift av det systemet.

Förordning

En förordning är en typ av bindande rättsakt som kan antas av Europeiska unionens institutioner. Förordningar utgör den kraftfullaste typen av rättsakt, och används för att införa enhetliga och direkt tillämpliga bestämmelser inom unionen.

Förordningar har allmän giltighet och är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. De kan åberopas inför en nationell domstol likt en nationell lag, utan krav på att en medlemsstat har vidtagit några genomförandeåtgärder.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Förordningen reglerar Acer (Agency for the Cooperation of Energy Regulators) och ersätter tidigare byråförordning.

Acers syfte är att bistå de nationella tillsynsmyndigheterna med att på unionsnivå utöva de tillsynsuppgifter som utförs i medlemsstaterna och vid behov samordna deras verksamhet, samt medla i och lösa tvister mellan dem. Acer ska också bidra till fastställandet av gemensamma tillsyns- och övervakningsrutiner av god kvalitet och därigenom bidra till att unionsrätten tillämpas konsekvent, effektivt och ändamålsenligt för att uppnå unionens klimat- och energimål.

Förändringarna som genomförs genom förordningen innebär att fler beslut ska tas av Acer istället för av tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna. Förändringarna gäller även Acers interna struktur.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 om den inre marknaden för el. Förordningen innehåller regler som rör marknadens övergripande funktion och syftar till att målen för energiunionen uppnås, och särskilt klimat- och energiramen för 2030.

Detta ska ske med hjälp av marknadens signaler, vilka ska ge effektivitet, en större andel förnybara energikällor, försörjningstrygghet, flexibilitet, hållbarhet, utfasning av fossila bränslen och ökad innovation.

Elmarknadsförordningen ska också:

  • Fastställa grundläggande principer för en välfungerande integrerade och transparenta elmarknader som ger marknadsaktörer och kunder tillträde utan diskriminering.
  • Ge mer inflytande till konsumenterna.
  • Säkerställa konkurrenskraft på elmarknaderna.
  • Fastställa regler för gränsöverskridande elhandel.
  • Tillhandahålla mekanismer för att harmonisera reglerna för gränsöverskridande elhandel.

Mer om prövningar, metoder, villkor enligt elmarknadsförordningen inom Ei:s verksamhetsområde

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/941 om riskberedskap inom elsektorn och om upphävande av direktiv 2005/89/EG. I förordningen finns bestämmelser om hur medlemsstater ska samarbeta, i en andra av solidaritet och med hänsyn till kraven på en konkurrensutsatt inre elmarknad, för att förebygga, förbereda sig inför och hantera elkriser.

Gasmarknadsförordningen innehåller bestämmelser om gasföretag, systemansvariga, befogenheter och ansvar för kommissionen, Acer, tillsynsmyndigheterna, Entso för gas och Europeiskt nätverk för operatörer av vätgasnät. Syftet med bestämmelserna är detsamma som för gasmarknadsdirektivet det vill säga att underlätta en ökad användning av förnybara och koldioxidsnåla gaser i energisystemet och att möjliggöra en övergång från naturgas till förnybar gas.

Bestämmelserna ger skyldigheter för systemansvariga att på vissa villkor och utifrån icke-diskriminerande och transparenta tariffer tillhandahålla tillträde till överföringssystem eller lagringsanläggningar. I förordningen regleras också åtskillnad, balansregler, certifiering av systemansvariga för överförings- och lagringssystem, utarbetandet av kommissionsförordningar (nätkoder) och regler för tillträde till inmatning för produktionsanläggningar för förnybar och annan koldioxidsnål gas.

Skicka meddelande till oss

Eftersom Energimarknadsinspektionen (Ei) är en myndighet gäller offentlighetsprincipen. Det innebär att innehållet i ditt meddelande kan bli allmän handling och lämnas ut om någon begär det. Fyll i dina kontaktuppgifter om du vill att vi ska kunna nå dig, men undvik helst känsliga uppgifter i meddelandet.

Läs mer här om allmänna handlingar och offentlighetsprincipen och hur vi hanterar personuppgifter.

AvsandarURL