Ei förtydligar: Elnätsföretagens avkastning bör kopplas till marknadsutvecklingen

Den inriktning som Energimarknadsinspektionen (Ei) presenterade i slutet av maj för hur elnätsföretagens intäktsramar ska regleras har väckt stort intresse och många diskussioner. Det är positivt. Vi har dock noterat några frågor som vi vill kommentera och förtydliga lite extra.

En fråga som vi ser att det diskuteras särskilt mycket om är tillåten avkastning på nätföretagens anläggningar (kapitalbasen). Den frågan är också tätt sammankopplad med räntenivåer.

Bakgrund

Vi ser att de svenska elnätavgifterna har stigit snabbt. Men den utvecklingen har inte främst drivits av ökade investeringar i elnäten.

Dagligen möter vi kritik och oro från Sveriges elnätskunder, samtidigt som det framöver kommer att krävas stora investeringar i elnäten för att möjliggöra pågående elektrifiering.

Regleringen behöver möjliggöra nödvändiga investeringar samtidigt som hushåll och företag betalar rimliga nätavgifter. Ei har sedan flera år tillbaka sett ett behov att se över regleringen av elnätsföretagens intäktsramar. Målet är att öka förutsägbarheten i regleringen och att intäktsramarna på ett bättre sätt avspeglar nätföretagens effektiva kostnader. Nätföretagen behöver stabila och långsiktiga förutsättningar att driva och utveckla sina nät på ett kostnadseffektivt sätt.

Elnätsregleringen ska fungera som möjliggörare för den pågående energiomställningen.

Tillåten avkastning på nätföretagens anläggningar

En fråga som väckts i debatten om Ei:s inriktning för kommande elnätsreglering gäller den del av metoden som handlar om att bestämma den tillåtna avkastningen på nätföretagens anläggningar (kapitalbasen), bland annat att Ei framöver avser använda historiska tidsserier för att ta fram de parametrar som ingår i beräkningen. En farhåga som har lyfts är att det med Ei:s inriktning blir svårt att attrahera kapital till investeringar.

Vi delar inte den farhågan. Elnätsregleringen behöver ses i sin helhet och vi menar att våra förslag till förändringar sammantaget ger en bra balans mellan elnätsföretagens behov att attrahera kapital till nödvändiga investeringar och att kunderna får betala skäliga priser.

Bör kopplas till marknadsutvecklingen

Ei menar att elnätsföretagens avkastning bör kopplas till marknadsutvecklingen vilket är i linje med hur majoriteten av tillsynsmyndigheterna i Europa beräknar tillåten avkastning. I framtagandet av inriktningen har vi också utgått från de europeiska regelverken som bland annat anger att intäktsramarna ska reflektera de faktiska, effektiva kostnaderna, styra mot effektivt nätutnyttjande och ta hänsyn till investeringsbehovet.

Vad den tillåtna avkastningen på kapitalbasen blir från år 2028 och framåt beror bland annat på vad som sker på marknaden de kommande åren. Det tycker vi är rimligt. Elnätsverksamhet är monopol där regleringen syftar till att skapa marknadsmässiga förutsättningar och vi menar att kopplingen till faktiska marknadsvillkor är central.

De senaste åren har prognoser medfört betydligt högre nivåer på den riskfria räntan än de nivåer som gällt på marknaden, något som har drivit upp nätföretagens tillåtna avkastning. Att det därför blir skillnad när vi avser tillämpa en metod som i högre grad inkluderar de faktiska marknadsförutsättningarna och därmed minskar risken för felkompensation, är naturligt. I klartext finns det alltså inte något i vår beräkningsmetod som kommer att göra att den tillåtna avkastningen på kapitalbasen blir låg, utan metodens resultat är en följd av hur verkligheten ser ut, en verklighet som konkurrensutsatta företag i andra branscher också lever i.

I linje med flera andra europeiska tillsynsmyndigheter

Vår inriktning är i linje med hur majoriteten av tillsynsmyndigheterna i Europa beräknar tillåten avkastning. Vi är övertygade om att svenska elnätsföretag, som under lång tid har uppvisat goda ekonomiska resultat, kommer att kunna attrahera kapital under liknande förutsättningar som råder för elnätsföretag i andra europeiska länder.

Det är viktigt att belysa att det inte enbart är den tillåtna avkastningen på kapitalbasen som avgör ett elnätsföretags lönsamhet. Utöver ovanstående avser vi byta princip för värdering av företagens anläggningar och genomföra andra förändringar, exempelvis för att elnätsföretag med växande verksamhet snabbare ska få ersättning för sina kostnader för den dagliga driften. Det gynnar också elnätsföretagens arbete med andra lösningar för att öka kapaciteten i befintliga elnät.

Skillnaden på real och nominell ränta

Frågan om avkastning på nätföretagens anläggningar (kapitalbasen) beror av räntan och hur anläggningarna värderas. Siffrorna kan dock skilja sig mycket åt beroende på vilken ränta som åsyftas. Här kommer därför ett förtydligande gällande real och nominell ränta i allmänhet och i elnätsregleringen.

Allmänt om real och nominell ränta

De allra flesta räntor i samhället (exempelvis bolåneräntor, andra låneräntor och avkastningskrav) uttrycks i nominella termer. En nominell ränta inkluderar den allmänna prisutvecklingen i samhället, det vill säga inflationen. En nominell ränta innebär alltså en avkastning uttryckt i löpande prisnivå.

En real ränta är en ränta exklusive inflationen. Den visar den verkliga avkastningen på din investering när justering för inflationen har tagits med i beräkningen, det vill säga hur den faktiska köpkraften utvecklas. Lite förenklat motsvarar den reala räntan den nominella räntan minus inflationen.

En real ränta kan därför inte jämföras med en nominell ränta. Det är den nominella kalkylräntan som ska jämföras med andra räntor och avkastningskrav på marknaden.

Räntan i intäktsramsregleringen

För intäktsramsregleringen som fastställer ett avkastningskrav innebär det att avkastningskravet kan uttryckas som en nominell kalkylränta eller som en real kalkylränta. Företagen vet därmed vilken avkastning som gäller under en tillsynsperiod.

I den svenska regleringen beräknas först en nominell ränta som sedan räknas om till en real kalkylränta, det vill säga exklusive inflation. Den kalkylräntan kan därför inte jämföras med andra räntor i samhället utan att dessa har justerats för inflation. I regleringen hanteras ersättningen för inflation i kapitalbasen.

Anledningen till att Ei använder en real ränta i beräkningen av intäktsramarna är att ramarna blir stabilare över tid, vilket är särskilt viktigt inför kommande period med omfattande investeringar i elnäten.