Nätanslutning av system för högspänd likström (HVDC)

Syftet är bland annat att:

• ta fram regler för anslutning av system för högspänd likström och likströmsanslutna kraftparksmoduler
• säkerställa berörda anläggningars förmåga att bidra till elsystemets funktion
• säkerställa att elnätsföretagen utnyttjar förmågorna hos system för högspänd likström och likströmsanslutna kraftparksmoduler på ett lämpligt sätt.

Den 26 augusti 2016 godkände EU-parlamentet och Europeiska rådet föreskrifterna och den 8 september offentliggjordes förordningen i Europeiska unionens officiella tidning. HVDC trädde ikraft den 28 september 2016. Förordningen tillämpas först från och med 3 år efter offentliggörande (september 2019) med undantag för artiklar 4.2 b, 5, 75, 76 och 78.

Anslutningsförordningarna DCC, RfG och HVDC påverkar distributionsnätsföretag, ägare av elproduktionsanläggningar, Svenska kraftnät, Ei, energitjänstföretag, förbrukare och tillverkare av utrustning för högspänd likström.

Anslutningsförordningarna ska underlätta integrationen av förnybar elproduktion och möjliggöra effektivare användning av befintliga elnät och resurser.

Det finns mycket som är gemensamt för anslutningsförordningarna och deras konsekvenser:

• att de gäller nya anläggningar som ska ansluta till elnätet (nya anläggningar ska alltså leva upp till de krav förordningarna ställer)
• att befintliga anläggningar som byggs om kan omfattas i vissa fall
• vissa syften, exempelvis att anslutande anläggningar ska ha teknisk förmåga att klara variationer i spänning och frekvens, och tåla störningar i elnätet och samtidigt förbli anslutna
• möjligheten att söka undantag (lättnader från kraven i förordningarna)
• att Ei utfärdar föreskrifter om generellt tillämpliga krav (nationella krav som komplement till förordningarna), här hittar du föreskriften EIFS2019:3.