Handel med el

I Norden organiseras den fysiska handeln med el på marknadsplatsen Nord Pool Spot. Där ingår Sverige, Finland, Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen. Börsen bildades 1993 i Norge och ägs av medlemsländernas stamnätsoperatörer. Stamnätsoperatör i Sverige är Svenska kraftnät.

För Sveriges del startade börshandeln när den svenska elmarknaden omreglerades år 1996.

Aktörerna som handlar el är:

  • elproducenter
  • stora elanvändare
  • elhandlare

Handeln sker huvudsakligen på Nasdaq

Den finansiella handeln för den nordiska elmarknaden sker huvudsakligen på Nasdaq Commodities. Där handlas långsiktiga kontrakt och prissäkringsmöjligheter för dagar, veckor, månader, kvartal och år. På Nasdaq sker även handel med utsläppsrätter för koldioxid. Det finns även andra börser, som tyska EEX, som handlar med kontrakt för den nordiska elmarknaden. Dessutom handlas en stor mängd kontrakt via mäklare

Handel med el i Norden och Baltikum

Börshandeln

På Nord Pool sätts marknadspriser i balans mellan utbud och efterfrågan. Köpbuden från elanvändarna matchas mot producenternas säljbud genom ett auktionsförfarande.

På börsen fastställs det gemensamma systempriset liksom spotpriserna i de individuella elområdena ett dygn i förväg för varje timme det kommande dygnet på Elspot.

Varje morgon fram till kl. 12:00 lämnar aktörerna sina order för dagen efter. Varje bud specificerar den volymen (MWh/h) som aktören är villig att köpa eller sälja vid en specifik prisnivå (EUR/MWh) för varje enskild timme. Klockan 13:00 varje dag publicerar Nord Pool priserna för kommande dag.

Eftersom buden lämnas dagen innan leverans kallas spotmarknaden för en "dagen-föremarknad". I tillägg till spotmarknaden finns en justeringsmarknad för handeln av kontrakt fram till en timme innan leveranstimmen, en så kallad "intradags- marknad". Denna balansmarknad kallas Elbas och är också organiserad av Nord Pool. Elbas finns eftersom aktörerna kan ha behov av att justera kontrakten som de ingått i elspotmarknaden efter hur produktions- eller användningssituationen förändras under leveransdagen.

Ungefär 85 procent av all el som förbrukas i Norden handlas på Nord Pool. Handeln med el övervakas av tillsynsmyndigheterna i respektive land. Börsplatserna övervakas också av tillsynsmyndigheterna.

Dessutom finns krav på börsplatserna att ha övervakningsfunktioner. EU:s direktiv REMIT reglerar handeln med el för att förhindra marknadsmanipulation och insiderhandel. Transparensförordningen bidrar till att marknadsinformation görs tillgänglig för alla aktörer på marknaden.

Nytt regelverk öppnar upp för fler elbörser

Den 14 augusti 2015 trädde ett nytt regelverk i kraft som bland annat möjliggör för elbörser att konkurrera i hela Europa. I januari 2016 fick Ei in en intresseanmälan från den elbörsen EPEX SPOT med säte i Paris om att starta upp elbörsverksamhet. Detta innebär att marknadsaktörer inom kort kan bedriva fysisk elhandel vid två elbörser.

Elmarknadens organisation

Det finns två flöden, ett fysiskt och ett ekonomiskt.

  1. Det fysiska flödet, det vill säga elleveransen går från producenten via elnätet till kunden.
  2. Det ekonomiska flödet går från kunden till producenten via elhandlare och elbörsen, elnätsföretaget får också betalt för elnätsleveransen.

Skatter och subventioner

Skatter och subventioner har en stor inverkan på det elpris som Sveriges elkunder betalar.

För en elkonsument som förbrukar runt 20 000 kWh/år (cirka en genomsnittlig villakund) utgör moms och energiskatt på el 43 procent av den totala kostnaden för elhandel. För företag i tjänstesektorn är energiskatten på el lika som för konsumenter. Företag i tillverkningsindustrin har ofta en lägre energiskatt på el på grund av deras position som internationellt konkurrensutsatta företag.

Skatter på produktion ökar produktionskostnaderna och sänker lönsamheten för det produktionsslag som påverkas. På motsvarande sätt sänker subventioner produktionskostnaderna och ökar lönsamheten för de produktionsslag som får subventionerna.

Elcertifikat - incitament att bygga förnybar elproduktion

Elcertifikatsystemet är ett exempel på subvention som ger incitament att bygga förnybar elproduktion, vilket har inneburit stor tillförsel av vindkraft.

Elcertifikatsystemet finansieras genom kvotplikt på elanvändarna. För elanvändarna innebär därmed elcertifikatssystemet en tillkommande kostnad. Samtidigt ökar utbudet av ny produktion med låg rörlig kostnad, vilket medför att priserna på grossistenergimarknaderna pressas nedåt, särskilt vid blåsigt väder.

Så sätts elpriset

Elpriset sätts på den nordiska elbörsen Nord Pool. Priset bestäms utifrån hur mycket det kostar att producera den sista kilowattimmen som behövs för att möta efterfrågan.

Produktionsanläggningar med lägst produktionskostnader används först för att möte efterfrågan. Sedan tas dyrare anläggningar in i den mån de behövs.

Producenternas utbud matchas mot kundernas efterfrågan

Det pris du betalar för din el om du handlar el till rörligt pris är det pris som råden när det är balans mellan utbud och efterfrågan.

För varje timme under dygnet matchas efterfrågebuden mot elproducenternas säljbud genom ett auktionsförfarande.

Utifrån aktörernas sammanlagda köp- och säljbud sammanställs en utbudskurva och en efterfrågekurva för varje enskild timme under det kommande dygnet.

De produktionsanläggningar med lägst rörlig kostnad är de som används först. I den mån det behövs, antas därefter bud från dyrare produktionsanläggningar för att elproduktionen ska motsvara efterfrågan.

Stora skillnader i produktionskostnader

Figuren nedan illustrerar hur elanvändarnas efterfrågan möter elproducenternas utbud.

Illustration över hur elanvändarnas efterfrågan möter elproducenternas utbud

De väl synliga trappstegen på producenternas utbudskurva representerar de olika produktionsanläggningarnas rörliga produktionskostnader.

Rörliga kostnader vid elproduktion består av exempelvis bränslekostnader och produktionsskatter och skiljer sig väsentligt åt mellan de olika produktionsslagen. Vindkraft och vattenkraft har låga rörliga kostnader medan kol- och oljebaserad elproduktion har mycket höga rörliga kostnader. Vattenkraft som har magasin kan prissättas högre än rörlig kostnad genom vattnet kan sparas till att användas när priset är högre.

Utbudet på den nordiska elmarknaden utgörs av vattenkraft, vindkraft, kärnkraft och övrig värmekraft. I normala fall utgör vattenkraften ungefär hälften av den totala elproduktionskapaciteten i Norden medan kärnkraften utgör cirka en fjärdedel av vindkraften ungefär en tiondel.

Resten av elproduktionen består av övrig värmekraft vilken främst baseras på biobränsle men också på kol, gas, och olja.

Mesta elen produceras i norr men elkonsumtionen är störst i söder

I Sverige finns hundratals elproducenter varav de fyra största står för drygt 70 procent av den el som produceras. Merparten av den el som produceras i Sverige produceras i landets norra delar medan merparten av elkonsumtionen finns i de södra delarna.

Flaskhalsar i elnätet

På grund av tekniska förhållanden uppstår ibland begränsningar i möjligheten att överföra el mellan landets olika delar, och till andra länder. Överföringsbegränsningar i elnätet brukar benämnas flaskhalsar. Eftersom det alltid kommer att finnas flaskhalsar och på grund av att utbud och efterfrågan av el alltid måste vara i balans behövs metoder för att hantera situationer då flaskhalsar uppstår.

Indelningen i elområden är en av de två tillåtna metoderna för att hantera flaskhalsar inom EU.  Den andra metoden är mothandel. Utöver att hantera flaskhalsar bidrar indelningen i elområden också till att med hjälp av prissignaler, i viss mån styra lokaliseringen av ny elproduktion och konsumtion samt att styra förstärkningar av stamnätet.

Elområden

Sverige är sedan 1 november 2011 indelat i fyra elområden. Det nordisk-baltiska området bildar ett sammanhängande marknadsområde som består av femton elområden.

Sverige består av fyra elområden

I norra Sverige produceras det mer el än det förbrukas. I södra Sverige är det tvärt om. Under delar av året finns det inte tillräcklig kapacitet i elledningarna för att transportera elen från norr till söder.

En av konsekvenserna av prisskillnaderna som uppstår mellan våra fyra elområden, är att det ger högre intäkter att tillföra produktionskapacitet i Sydsverige än i de norra delarna där det redan finns ett överskott. Prisskillnaderna ger också information om var ytterligare investeringar i nätkapacitet gör mest nytta. 

Illustration över elområden

Därför delades Sverige in i elområden

År 2006 anmäldes Svenska kraftnät till EU-kommissionen av Dansk Energi. Det är Svenska kraftnät som driver det svenska stamnätet.

I sin anmälan protesterade Dansk Energi mot att Svenska kraftnät periodvis begränsat exporten av el till Danmark. Begränsningarna hade Svenska kraftnät bland annat gjort under kalla vinterdagar då det svenska stamnätet inte räckte till för att transportera el från norra till södra Sverige och vidare till de europeiska länder som är anslutna till södra Sverige. Att begränsa exporten var ett sätt att undvika elbrist i landets södra delar.

EU-kommissionen krävde under våren 2010 att Svenska kraftnät måste hantera överföringsbegränsningar i det svenska stamnätet på ett annat sätt för att inte diskriminera användare i andra delar av Europa. Det resulterade i att Svenska kraftnät den 1 november 2011 delade in Sverige i fyra elområden.

Så här påverkas elkonsumenten av elområden

För elkunder kan det innebära att man tidvis får betala ett något högre pris om man bor i södra Sverige jämfört med om man bor i norra Sverige, men det kan också uppstå situationer då priserna i södra Sverige blir lägre än i de norra delarna. På vår jämförelsesajt www.elpriskollen.se kan elkonsumenter alltid se vilka avtal som erbjuds där konsumenten bor och till vilka priser.

Orsaken till prisskillnaderna är att det normalt sett finns mer och billigare el att tillgå i norra Sverige än i södra Sverige. Hur mycket och hur ofta priserna kommer att skilja mellan norr och söder är svårt att förutsäga.

Elkonsumenter kan välja vilket elhandelsföretag man vill

Även efter indelningen av Sverige i elområden kan elkunden fritt välja från vilket elhandelsföretag man vill köpa sin el. Elpriserna kommer periodvis att variera mellan de olika elområdena. Det är statliga Svenska kraftnät som delar in Sverige i fyra elområden utifrån de fysiska begränsningar som finns i olika delar av stamnätet.

Gränserna har dragits i områden där näten inte räcker till och därför behöver förstärkas i framtiden. Tanken är att skillnaderna i pris för konsumenterna på lång sikt ska utjämnas i takt med att Svenska kraftnät förstärker stamnätet genom investeringar. Just nu pågår flera projekt som syftar till att öka kapaciteten i tidigare svaga punkter.

Det nordisk-baltiska området består av 15 elområden

Det nordisk-baltiska området bildar ett sammanhängande marknadsområde och består av 15 elområden. Här kan el handlas oberoende av nationsgränser så länge elnätens tekniska kapacitet att överföra el räcker till.

När elnätens tekniska kapacitet är nådd uppstår överföringsbegränsningar som påverkar priset i de olika elområdena. Vid överföringsbegränsningar används en metod som innebär att marknaden delas upp i så kallad marknadsindelning. Enkelt uttryck innebär det att marknaden delas upp i mindre områden inom vilka inga överföringsbegränsningar finns.

Vilka elområden som håller ihop och tillsammans bildar ett mindre område varierar beroende på utbud, efterfrågan och överföringskapacitet. Detta förfarande innebär också att elområden med produktionsöverskott kommer att få lägre priser än elområden med produktionsunderskott när det finns överföringsbegränsningar mellan områdena. Värt att notera är att el kommer att överföras mellan områdena så långt överföringskapaciteten tillåter, även när det nordisk-baltiska handelsområdet delas upp i mindre områden.

Grossistmarknaden för el i Norden och Baltikum

Grossistmarknaden är platsen där el handlas mellan producenter, elhandlare och andra stora elanvändare. Sveriges elmarknad är direkt sammankopplad med Danmark, Norge, Finland, Tyskland och Polen och indirekt med i princip hela Europa.

Inom EU utarbetas en rad förordningar som i detalj kommer att reglera funktionerna på de europeiska grossistmarknaderna. Strävan är att marknaderna på sikt ska fungera som en enda inre marknad.

Elsystemets utlandsförbindelser

Det svenska elsystemet är tätt sammankopplat med angränsade länder, särskilt Norge, Danmark, Finland. Sverige har även så kallad likströmsförbindelser med Tyskland, Polen och från och med januari 2016 även med Litauen.

Utlandsförbindelserna är av två typer:

  1. Växelström
  2. Likström

Växelströmsförbindelse

En växelströmsförbindelse är möjligt om de två elnäten är synkrona, det vill säga att de två elnäten är i fas med varandra. Sverige har växelströmsförbindelser med Norge, Danmark och Finland.

Likströmsförbindelse

En likströmsförbindelse används när elnäten inte är synkrona (i fas med varandra) eller när överföringen ska göras över stora avstånd, till exempel över Östersjön. Sverige har likströmsförbindelser med Finland, Danmark, Tyskland, Polen och från och med januari 2016 även med Litauen.

Ur marknadssynpunkt utgör Sverige fyra av totalt 15 elområden i den nordisk-baltiska marknaden. Kraftutbyte mellan Sverige och angränsande länder görs därför enligt marknadsmässiga förutsättningar. Elkraft inom Norden flödar från områden med överskott till områden med underskott, oavsett om dessa områden råkar befinna sig på två sidor om en landsgräns.

Ambition om en energiunion

Det finns en ambition om en energiunion i Europa, men för att det ska vara möjligt måste förbindelserna mellan olika elnät byggas ut. För att snabba på utvecklingen har Europeiska Kommissionen klassat vissa projekt som särskilt viktiga, så kallade Projects of Common Interest (PCI). Dessa projekt kan få vissa lättnader vad gäller tillståndsgivning och tillgång till EU-gemensamma fonder.